Nu, snart fem månader efter insjuknandet, saknar Per fortfarande hörsel på sitt vänstra öra.
Det som började som en vanlig förkylning visade sig bli långt mer allvarligt och långdraget än Björkforsbon Per Leek någonsin hade trott.
I början av oktober förra året drabbades Per av hosta och kraftig huvudvärk. Vila och värktabletter verkade inte hjälpa och besvären tilltog snart.
– Jag började bli öm i huvudet och det kom vätska ur mitt vänstra öra. Jag förstod att något inte var som det skulle, säger han.
Per ringde till vårdcentralen för att söka vård för sina besvär och var tydlig med att han önskade att någon tog en titt på örat, men fick rådet att avvakta ytterligare och fortsätta med värktabletterna.
”Per blir sällan sjuk, så jag förstod att det var något allvarligt när han var så dålig", säger Sofia Forsberg som fick köra sin sambo i ilfart till vårdcentralen.
Han försökte fortsätta sin vardag som vanligt och åkte till jobbet, men där förvärrades hans tillstånd snabbt.
– Jag fick en otrolig smärta i huvudet och blev yr så jag kräktes gång på gång. Jag fick be min sambo komma och hämta mig och köra mig till vårdcentralen.
Pers sambo, Sofia Forsberg, lämnade sitt arbete på Café Columbia för att snabbt hämta upp honom.
– Han kräktes nästan hela vägen i bilen och jag hann bli riktigt orolig. Per blir sällan sjuk, så jag förstod att det var något allvarligt när han var så dålig, säger hon.
På plats på vårdcentralen togs Per snabbt om hand och det kunde konstateras att hans tillstånd berodde på bältros i örat.
– Jag började medicineras, men efter en vecka förvärrades läget igen och jag fick åka in till akuten. Där frågade de mig varför jag inte sökt vård tidigare, och det kändes inte kul med tanke på att jag hade försökt få tid till en läkare, men fick rådet att avvakta, säger han.
"Man ser mycket reklam om att man kan vaccinera sig mot bältros, och det önskar jag verkligen att jag hade hunnit göra innan allt detta hände. Det är ett ganska dyrt vaccin, men jag hade betalat det hundra gånger om för att slippa detta. Det hade varit värt varenda krona", säger Per Leek.
En bild på Per när han var som allra sjukast. Halva ansiktet var nästintill helt förlamat och hörseln på hans vänstra öra borta.
Trots att han nu fick starkare mediciner började Pers huvudvärk åter igen tillta i styrka och han hade svårt att sova. Dessutom började hans vänstra halva av ansiktet domna bort.
– På återbesöket hos läkaren togs beslutet att jag skulle bli inlagd direkt. Då var jag så gott som förlamad i halva ansiktet, saknade hörsel på mitt vänstra öra, balanssinnet var starkt påverkat och så även lukt och smak.
Per blev runtskickad mellan olika instanser på sjukhuset på grund av att så många olika organ var påverkade.
– Jag förstod att jag var den första patienten på US i Linköping som behandlats för bältros i örat. Jag undersöktes och fick genomgå fler tester än vad jag visste fanns.
Nu, snart fem månader senare, är Pers tillstånd mer stabilt, men han lider fortfarande av sviterna från den turbulenta tiden.
– Jag saknar hörsel på vänster öra och halva ansiktet hänger fortfarande en del på mig. Det gör det svårt att blinka med ena ögat och att äta mat. Även balanssinnet är påverkat och jag har svårt att gå i trappor exempelvis.
Han började nyligen arbeta 25%, men vet inte hur hans framtid i arbetslivet kommer att se ut.
– Jag arbetar med att reparera lastbilar och liknande. Där krävs både balans och hörsel för att kunna klättra runt i och på lastbilen och felsöka, så jag vet inte alls hur det kommer att gå i fortsättningen.
Per Leek fick be sambon Sofia Forsberg hämta upp honom på jobbet för att snabbt köra honom till vårdcentralen. Där konstaterades bältros i örat.
Sambon Sofia menar att det märks stor skillnad på Pers förmåga att klara av de vardagliga bestyren.
– Han blir yr av att vrida på huvudet och får be om hjälp med mycket saker. Han brukar hjälpa till på kaféet ibland när vi har pubkvällar, och man märker att besökare ibland tittar lite konstigt på honom när han vinglar omkring bland borden. Dom tror väl att han är full, säger hon.
– Man ser mycket reklam om att man kan vaccinera sig mot bältros, och det önskar jag verkligen att jag hade hunnit göra innan allt detta hände. Det är ett ganska dyrt vaccin, men jag hade betalat det hundra gånger om för att slippa detta. Det hade varit värt varenda krona, säger Per.
Per menar att han förmodligen aldrig kommer bli helt kvitt vissa av besvären från bältrosen.
– Det var inte såhär jag hade önskat avsluta mitt yrkesliv. Jag fyller 65 nästa år och hade planerat att trappa ner arbetet lite successivt, men i nuläget vet jag inte om jag kommer kunna fortsätta arbeta överhuvudtaget.