Karl-Oskar har 5000 gamla föremål i sitt museum i Bjärkstugan utanför Kisa. Intresset har följt med honom sedan barnsben.
– Vi vill inte bara sitta hemma, utan vi vill vara med och engagera oss, säger Gerd Pettersson och slår sig ner i skuggan.
Hon och maken Karl-Oskar Pettersson har just kommit till mötes i den stora, välskötta trädgården som tillhör Bjärkstugan, 11 kilometer söder om Kisa.
– Det här har varit en kvarnfastighet, men när vi köpte det 1999 var det senaste kvarnhuset på väg att rasa samman. Jag tyckte det vore sorgligt om det skulle försvinna, så jag rustade upp huset igen. Då fick jag plötsligt en plats att hänga upp mina samlingar, berättar Karl-Oskar.
Inne i det gamla kvarnhuset finns idag ett museum med 5000 gamla föremål från olika epoker.
– Både kunnandet och intresset är nog medfött. Jag är uppvuxen på ett litet lantbruk och där fick jag mycket kunnande gratis.
Karl-Oskar beskriver det som en sport att hitta föremål som han inte känner igen för att sedan lista ut vad de använts till.
– Han sitter jämt vid datorn och googlar när han hittat gamla rostiga grejer, skrattar Gerd.
Gerd Pettersson tycker om när det händer saker och vill gärna engagera sig. Att gå i pension var därför svårt.
Det är tydligt att paret har mycket ork och driv kvar, trots att de båda är runt 80 år. De gillar när det händer saker omkring dem och att gå i pension var därför svårt för framför allt Gerd.
– Det var jättetråkigt. Jag saknade jobbet varje dag, minns hon.
Men nu har hon hittat andra sätt att sysselsätta sig på. Hon är engagerad bland annat i hembygdsföreningen och Kinda SPF Seniorerna, där hon är sekreterare, samt i projektet Kindabild sedan 10 år tillbaka. Det är ett projekt för Kisa-Västra Enebys hembygdsförening.
– Det fanns tre fotografer som verkade i Kisa under 1900-talet. När den sista fotografen slutade med sitt företag ärvde hembygdsföreningen allt material. Vi har omkring 100 000 bilder, berättar Gerd.
Sedan har hon ju även, tillsammans med Karl-Oskar, Bjärkstugan och dess 7000 kvadratmeter stora tomt att ta hand om. Paret är också medlemmar i Kisa scoutkårs äldrescouter.
Karl-Oskar Pettersson är 82 år, men pigg både i kropp och sinne.
– Det måste hända något, annars blir det jättetråkigt. Min mamma var också sådan. Hon verkade mycket för det gamla och var till exempel med och startade upp Örtomta hembygdsförening, berättar Gerd.
Hur tror ni det kommer kännas att komma till punkten där ni inte mäktar med alla era åtaganden?
– Det går inte att bestämma vilket år som blir det sista för oss i Bjärkstugan. Vi tar ett år i taget nu, slår Gerd fast.