– Rättsfall blir vägledande och då finns risken att domstolen begränsar allemansrätten, säger Ingemar Ahlström, mångårig expert på området.
Han var huvudtalare vid den temadag kring allemansrätten som hölls i Kisa hembygdsgård på onsdagen.
Corren fick en pratstund med honom strax innan ett 30-tal deltagare från länsstyrelsen, Östsam, kommuner, markägare och företagare inom turismnäringen bänkade sig.
Varför är allemansrätten svår att greppa?
– Egentligen är den lätt. Skillnaden mot tidigare är att det i dag är helt andra förutsättningar efter den utveckling vi har av friluftsliv och framför allt turism de senaste decennierna.
Organiserad form
Som exempel nämner Ingemar Ahlström terrängcykling, klättring i berg, bärplockning och kanotturer i organiserad form med många deltagare.
– Förhållandet mellan markägare och friluftsliv har ändrat karaktär.
Hur?
– Människor rider på vandringsleder, springer i skidspår och åberopar då allemansrätten i tron att man kan göra det man själv vill.
Varför har det blivit så?
– Främst beror det på urbaniseringen (inflyttning till städer) där människor har fjärmat sig från naturen.
Hänsyn och respekt
Allemansrätten innebär stora möjligheter för människor att röra sig i skog och mark.
Samtidigt innebär den hänsyn till växter, djur, markägare och människor i gemen.
– Förståelsen för allemansrätten är viktigare än vad som gäller för den. Har man förstått behöver man inte veta utan klarar sig bra ändå.
Vakta rätten
Allemansrätten är nämligen ingen lag. Och det är värt att slå vakt om, enligt Ingemar Ahlström.
– Den har ett så stort och fritt utrymme att det inte går att säga exakt vad som gäller. Se därför till att inte hamna i konflikt. Då finns risken att vi får bestämmelser som krymper allemansrätten.