Tidens kalender skrev sommaren 1989. Berlinmuren skulle snart falla. Drömmen om en fredligare värld kändes verkligare än på länge.
Dock inte i Iran som levde i efterdyningarna av revolutionen 1978–79. De ultrareligiösa hade makten och gick hårt fram mot oliktänkande.
Mer än sex miljoner iranier flydde förtrycket.
En av dem är Mehri Djavanroudi. Efter en lång och livsfarlig flykt genom Främre Orienten söker hon asyl i Sverige.
– Jag hoppas du har berättat sanningen, säger dåvarande rikspolischef Björn Eriksson när förhöret går mot sitt slut på dåvarande Invandrarverket.
Mehri svarar ja och fortsätter:
– Jag kom hit med hopp om att få hjälp.
Det får hon.
Ensam med två barn
Hon beviljas asyl och vill helst bo nära en universitetsstad för att kunna utbilda sig.
– Då blev jag erbjuden Kisa.
Det är kyligt, regnigt och mörkt när Mehri kliver av bussen vid Kisa station 2 november 1989.
– Tänk dig att vara ensam kvinna med två små barn i främmande land.
Kontrasten med hemstaden Teheran med sina åtta miljoner invånare skakar om.
– Min första tanke var att "jag kan inte bo här, nästa år flyttar jag nån annanstans".
"Otroliga"
Mehri kommer snart på andra tankar. Hon möter änglar, säger hon. På Jorden.
De vita vingarna sitter på personal vid arbetsförmedlingen och socialförvaltningen i Kisa.
– De var otroliga.
På arbetsförmedlingen får Mehri frågan vad hon vill utbilda sig till.
– Jag sa att jag ville bli bilmekaniker eller barnmorska.
Ett studiebesök på Birgittaskolan i Linköping blir avgörande. En lång och krokig väg till barnmorska tar sin början. Mehri pluggar svenska, engelska, vård och omsorg. Mitt i allt tar hon även körkort. För att förstå texten i teoriboken översätter hon ord för ord med hjälp av ett iransk-svenskt lexikon.
Långa dagar
Mehri får timanställningar, läser vidare, pendlar mellan Kisa och Linköping. Tidiga morgnar, sena kvällar. Samtidigt som hon har två små barn som i dag arbetar som marinbiolog respektive beteendevetare.
– Jag jobbade mycket extra för att få ekonomin att gå ihop.
Hon skickar även pengar regelbundet till mamma och systrar i Iran.
– Kvinnor i Iran har det mycket svårt.
Grinig granne
Mehri trivs med tillvaron, känner sig stark och blir vänligt bemött. Med ett undantag.
Inom loppet av några månader köper hon ny cykel till sig själv och sin dotter.
Det blir för mycket för en av grannarna som sniket konstaterar att ”jaså, du har köpt en fin cykel och nu har du köpt en till”.
– Hon trodde att jag köpt för socialens pengar. Men hon såg inte att jag gick tidigt till skolan på dagarna och jobbade på kvällarna. Hon såg inte den snälla cykelhandlaren i Kisa som litade på mig och lät mig köpa cyklarna på avbetalning.
Ny ängel
På cykel kan Mehri upptäcka omgivningarna i Kisa. Med nytaget körkort ökar chanserna till jobb på lite längre avstånd från Kisa.
Hon pendlar till Norrköping för att göra praktik och möter ännu en ängel, barnmorskan och handledaren Aina Wallin.
Senare blir det arbetspendling till Linköping och Västervik. Mehri har även jobbat i flera städer i Norge på somrar och under jul- och nyårshelger.
Fast jobb
I dag är hon anställd som barnmorska vid Höglandssjukhuset i Eksjö dit hon pendlar dagligen.
Med Sandberg som efternamn. Det beror på Ulf Sandberg som Mehri träffade på Kisabibliotekets "Fem i tolv"-manifestation mot främlingsfientlighet och rasism 5 december 1995.
Men det är en annan femma.