Det har gått ett år av mandatperioden 2015–2018. Redan har fem ordinarie ledamöter och fem ersättare lämnat sina platser i kommunfullmäktige.
Sex av dem är kvinnor.
I fortsättningen är det 25 män och 10 kvinnor som ska ta övergripande och strategiska beslut i kommunens högsta politiska organ.
Japp, du läste rätt. 25 män och 10 kvinnor.
Tydlig snedfördelning
Den skeva fördelningen blev ännu tydligare efter att Maria Levin (L) lämnade sin avsägelse som förtroendevald tidigare i veckan.
Hon slutar som ledamot dels i barn- och utbildningsnämnden, dels i kommunfullmäktige. Hon kommer med största sannolikhet att ersättas med en man ur de liberala leden.
På kvinnosidan gör Maria Levin därmed sällskap med Pia Tingvall (C) som hoppade av redan en månad efter valet hösten 2014.
Fick nog
Hon fick nog av politiskt arbete efter ett mejl från en partikollega som ansåg att kommunledningen med Tingvall i spetsen hade slösat med kommunala pengar, tagit felaktiga beslut och fått för lite gjort.
– Jag kan inte längre med min medverkan rättfärdiga det agerande och de värderingar som präglar delar av Centerpartiet i Kinda, sa Pia Tingvall i Corren i samband med sitt avhopp.
Avsändaren till mejlet som blev droppen som fick Tingvalls bägare att rinna över var för övrigt undertecknat av en man.
Utan förklaring
I januari 2015 tog Marie T Andersson (S) samma beslut och lämnade sina politiska uppdrag efter 20 år som förtroendevald.
Någon förklaring till avhoppet gav hon inte.
Sedan dess har även Eddie Näsström (M) och Roger Nyman (V) lämnat sina ordinarie stolar i fullmäktige. De fem ersättare som slutat av olika skäl är Lili-Ann Hultman (M), Jörgen Nord (L), Birgitta Olaison (KD), Britt-Marie Grönqvist (S) och Fredrik Björklund (V).
Påfallande
Den manliga dominansen i politiken är markant även i ett historiskt perspektiv.
Efter sammanslagningen av Norra, Södra och Västra Kinda 1973 hade Kindas första kommunfullmäktige 49 platser.
Sju stolar intogs av kvinnor.
Så har det sett ut sedan dess. Även om en viss utjämning har skett genom åren. Särskilt under ett par mandatperioder på 2000-talet.
I minoritet
Några exempel:
1985: 15 kvinnor och 34 män av 49 ledamöter.
1988: 13 kvinnor och 36 män av 49 ledamöter.
1991: 18 kvinnor och 31 män av 49 ledamöter.
1994: 18 kvinnor och 31 män av 49 ledamöter.
1998: 16 kvinnor och 33 män av 49 ledamöter.
2002: 18 kvinnor och 21 män av 39 ledamöter.
2006: 16 kvinnor och 19 män av 35 ledamöter.
2010: 10 kvinnor och 25 män av 35 ledamöter.