Nu, med tanke på kriget i Ukraina, måste vi alla hjälpas åt. Det fastslår Majlis.
– Det är fruktansvärt att man från Rysslands sida kan gå in och angripa ett fredligt, oskyldigt och demokratiskt land på det här sättet och egentligen hålla hela världen som gisslan.
Orden kommer från Majlis Johansson, som sedan barnsben har varit en aktiv medlem i flera föreningar. Det är hon än i dag – inte minst i föreningar som aktivt jobbar med integration, jämlikhet och humanitära insatser.
– Jag är till exempel engagerad i Internationella kvinnoföreningen. Det känns jätteviktigt att jobba med integrationsfrågor. Nu får vi ju säkert en ny flyktingvåg och där är det viktigt att civilsamhället kan hjälpa till, både vid mottagandet och vid språkutbildning.
Vi sitter i vardagsrummet i Majlis och makens hus i Kisa. Snart ska vi dock röra oss till det forna Tingshuset för att se över vilka kläder som ska skänkas till Ukraina av Svenska Mountelgonföreningen, där Majlis är kassör.
Kläderna ska komma till Ukraina genom Lyudmyla Petterssons insamling utanför Rimforsa. Dagen efter vårt möte med Majlis, under torsdagen, hämtade Lyudmyla kläderna från föreningens förråd i Tingshuset. En hel personbil och släpkärra fylldes med förnödenheterna.
– Även Internationella kvinnoföreningen skänkte varma kläder som hon hämtade. Flera av våra medlemmar har också rensat sina garderober. Det är så härligt med människors vilja att hjälpa, säger Majlis.
Men inte bara härligt, även viktigt.
– Vi måste hjälpa till och stödja så mycket vi bara kan från övriga Europa, för det är ju civilbefolkningen i Ukraina som far väldigt, väldigt illa av det här. Man kan inte förstå det riktigt. Det känns jättejobbigt.
Majlis befinner sig här i Svenska Mountelgonföreningens förråd i Tingshusets källare, för att sortera bland kläder, prylar och skor. Sakerna ska skänkas till Ukraina genom Lyudmyla Pettersson, i Rimforsa.
Varifrån kommer din vilja att hjälpa?
– Jag tror att den är medfödd. Jag hade en morfar som var väldigt engagerad i samhällsfrågor, både politiskt och socialt. Min mamma brukar säga att det tydligen hoppade över en generation för hon var aldrig engagerad på det sättet, men hon var ändå en människa som ställde upp och hjälpte till när det behövdes.
För Majlis har det varit naturligt att fortsätta med det.
– Jag kan inte riktigt låta bli när det händer något som engagerar mig. Då stannar inte jag i att tycka, utan jag vill vara med och jobba och göra någonting åt saken.
Hur kommer du att använda den egenskapen nu, under kriget?
– Om det kommer flyktingar hit, vilket det troligtvis kommer att göra, så har vi en jättestor insats att göra som medmänniskor för att hjälpa till. För mig är det självklart att de ska komma hit. Vi har plats för dem.
Majlis är ordförande i nätverket Vänskap över alla gränser, som arbetar med jämlikhet, humanitära insatser och integrationsfrågor. "Nu vill jag börja samla människor så vi har en grupp som kan agera när det händer saker, som nu", säger hon.
Det man kan göra är innan dess är att samla in pengar och se till att rätt information sprids, tipsar Majlis.
– Var uppmärksam på att du själv har koll och inte delar felaktiga nyheter. Vi kanske inte, som enskilda personer, kan skapa fred där nere, men vi kan arbeta för att stödja människorna – både i deras kamp och i deras överlevnad. Det gäller att engagera många.
Genom nätverket Vänskap över alla gränser, där Majlis är ordförande sedan tre år tillbaka, kommer en manifestation mot kriget att anordnas.
– Det är fortfarande på planeringsstadiet, men förhoppningsvis kommer vi ha någon talare och samla människor för att visa vårt stöd.
Innan det är dags för manifestationen så kommer nätverket att samla in pengar till Röda korsets redan existerande insamling.
– Vi måste göra vad vi kan och bidra med det lilla härifrån, fastslår Majlis.
"Jag kan liksom inte bara sitta och titta på", konstaterar Majlis. Hon behöver agera vid orättvisor – likt kriget i Ukraina.