För att hantera den gamla svarven behövde man vara två. En som drog hjulet och en som svarvade.
Köparna är en nybildad hembygdsförening, vars första ivriga steg tas 1922 i Ruckmans konditori, i huset Bergdala vid Gamla Kalmarvägen. Sju år senare kan Kisa hembygdsgård invigas.
Det skapas rågångar mellan seklerna när Kisa-Västra Eneby hembygdsförening fyller 100 år och öppnar dörrarna till sina stugor och låter våra kollektiva minnen skåda dagens ljus.
Även den mest inbitne bilmotståndare kan inte låta bli att tjusas av detta praktexemplar! En brandbil som en gång tillhört Räddningstjänsten i Kisa. Slocknade lågorna av ren beundran när de mötte denna ståtliga springare på fyra hjul?
Vi släntrar runt bland husen och kikar på gamla bruksföremål. Barnvagnar, harvar, tröskmaskiner, fåtöljer och kaffemaskiner. Allt bär på historia, allt har en gång utgjort en vardag och samtidigt skapat förutsättningar för kommande generationer. Det är svårt att inte bli berörd. Så mycket armod, så mycket slit och svält och fattigdom som präglat så många människors liv. Men också: kreativitet, optimism och framtidstro.
När vi kliver in i "Logen", som fungerar som museum, möts vi av mängder med fotografier. De flesta tagna av fotograf Adolf Stahre. Bland annat har han fotograferat de elva Kisabor som skulle resa med Titanic 1912. Av dessa överlevde bara en – Anna Nysten från Västra Eneby. Att möta dessa människors blick och även se hur Kisa samhälle såg ut en gång i tiden är hisnande.
Varför engagerar man sig en hembygdsförening? Alla vi pratar med är rörande överens. Det är viktigt att bevara vårt kulturarv och vår historia.
– Jag har alltid tyckt om gamla saker, säger Anette Nystrand Svensson, sekreterare i hembygdsföreningen.
Och Karl-Oskar Pettersson fyller i:
– Jag vill föra kulturen och kunskapen vidare.
Enligt Karl-Oskar är det framförallt den äldre generationen som intresserar sig för lokalhistoria och hembygdsföreningen, men säger också att han märker att många av de skolungdomar som besöker Hembygdsgården visar ett intresse för sin lokalhistoria.
När ordförande Emil Thuresson ska hälsa välkommen betonar även han att det är viktigt att minnas och få minnas sina rötter. Han återkopplar till åren 1845-1920 då över 6000 människorutvandrade från Kinda. De flesta tog sig till USA.
Emil Thuresson, ordförande i hembygdsföreningen, hälsade välkommen och betonade vikten av att minnas, förvalta demokratin och skapa forum för levande historia. - Alla folkdräkter är välkomna, sa han.
– Numer är vi som bor i Sverige så privilegierade, vi har så många möjligheter. Därför är det också viktigt att vi ser framåt och förstår att vi här och nu skapar historia och nya traditioner. Samtidigt kan vi idag se rester av det som en gång varit. Alla dessa fantastiska folkdräkter här idag till exempel. Det är så demokratin slår rot och därför är alla folkdräkter välkomna!