Wael Alshater med sin dotter Emesa. Hon är inte särskilt pigg på att följa med pappa till Syrien i framtiden.
– Vad har du för uppfattning om Syrien?
Frågan överrumplar mig totalt. På ett ögonblick har rollerna kastats om.
Wael, den som ska bli intervjuad, ställer en fråga till mig – reportern – den som är van att fråga, men aldrig svara.
Det första jag tänker är att syrisk mat är god. Men det kan jag ju inte säga. Istället hasplar jag ur mig något att det är svårt att svara på och att jag egentligen kan alldeles för lite om Syrien.
Så länge jag kan minnas har allt jag har hört om Syrien varit negativt. Och det säger jag till Wael. Allra sist lägger jag till det där om maten.
– Exakt! När det pratas om Syrien kan jag känna att det ofta blir fokus på det negativa. Men det finns mycket historia, kultur och traditioner som gör landet rikt. Bara det att det finns en massa blandade trosuppfattningar. Det avspeglar sig bland annat, som du sa, i det goda köket.
Han försöker förklara bakgrunden till det som hände i början av december förra året då diktatorn Bashar al-Assad störtades.
– Innan diktatorn Bashar al-Assads far Hafez al-Assad kom till makten efter en militärkupp 1970 rådde politiskt kaos i Syrien. Ibland kunde vi byta president en gång i månaden. Sen kom Hafez al-Assad. Och han dödade allt. Efter det fanns det inte längre någon frihet.
Han fortsätter:
– Flera andra länder, som USA, Iran och Ryssland har gått in i Syrien. Något som inte gjort situationen lättare.
Wael Alshater jobbar på Landets Goda i Kisa.
När Bashar al-Assad, tog över makten år 2000 förvärrades livet för många syrier. Däribland Wael och Shaima.
– Till slut blev det så illa att alla som inte tyckte som Bashar al-Assad fördes bort, kastades i fängelse eller dödades, berättar Wael.
Han sitter i soffan i vardagsrummet i radhusvillan i utkanten av Kisa. Kring honom klättrar barnen. De är båda födda i Sverige och svenskan är felfri och helt utan brytning.
– De pratar arabiska med svensk grammatik. Jag och min fru pratar svenska med arabisk grammatik, säger Wael och gapskrattar.
Att familjen har rotat sig här och blivit riktiga Kisabor kan inte undgå någon.
Så har det inte alltid varit.
Wael Alshater och Shaima Shikh Alard var båda i opposition mot al-Assad och hans Baatparti. När de 2014 blev tvungna att fly från Syrien kände de inte till varandras existens. Det var på Istanbuls flygplats de träffades för första gången. Och sen dagen har det varit de två. Nu, tio år senare, är de gifta, har två barn och bor i ett radhus i Kisa.
Den tolfte april 2014 lämnar Wael sitt hemland.
– Annars hade jag fått svära lojalitet till al-Assad, gå med i militären och döda människor. Det ville jag inte. Jag vill inte döda någon.
Runt samma tid inser Shaima att även hon måste lämna landet. Eftersom hennes bror är motståndare till Bashar al-Assad går inte heller hon säker.
I Turkiet korsas deras vägar. De möts för första gången på Istanbuls flygplats.
De byter nummer och börjar umgås. Först som kompisar. Men så fördjupades relationen. Och när Wael bestämmer sig för att försöka ta sig till Europa, helst Sverige, frågar han Shaima om hon vill följa med.
Det vill hon.
De hinner förlova sig, sen reser Wael i förväg. Vägen går via Grekland, Makedonien, Serbien, Kroatien, Ungern och Österrike. I Tyskland återförenas han med Shaima som rest samma väg.
Tillsammans reser de till Sverige och hamnar långt upp i landets nordligaste delar. 2019 hamnar de i Kisa.
Wael Alshater med sonen Sam. Kvar i Syrien finns hans familj. De har han inte träffat på elva år. "Det är svårt. Min mamma fyllde nyligen 68 år, vilket är mycket för att vara i Syrien. De flesta där blir bara 65. Jag känner att jag måste träffa henne innan det blir försent".
Åren går.
Så kommer då den där natten i början av december i fjol då Ahmad al-Sahra störtar Bashar al-Assad. Gator och torg fylls med jublande människor. Omvärlden är betydligt mer försiktigt optimistisk.
För faktum är att Ahmad är militant islamist och har tidigare varit medlem av den terrorstämplade organisationen al-Qaida. Något som bidrar till att Syriens framtid fortfarande anses som mycket osäker.
Wael vill tro att det trots allt kommer att bli bra och att landet nu tar sin första små steg mot att bli en riktig demokrati.
– Vi måste bygga upp landet igen. Just nu står vi på noll. Det finns ingenting. Det kommer att ta tid, det är inte lätt.
Han fortsätter:
– Syrien vet inte vad demokrati är. Särskilt ungdomarna, som tror att demokrati handlar om att dricka alkohol offentligt, röka eller sådana saker. De förstår inte att demokrati betyder mer. Demokrati är inte bara frihet, det handlar om att respektera vad andra människor tänker och vill. Den sortens demokrati kan inte studeras. Den måste levas.
Syrien är ett söndertrasat land, menar Wael Alshater. "Samtidigt blir det för mycket fokus på det negativa när Syrien kommer på tal. Det är ett land med rik kultur, många trosuppfattningar och en mängd olika traditioner."
Hur kände ni när beskedet att Assad störtats?
– Det fanns inte en enda syrisk människa som sov den natten. Inte jag heller. Jag kan inte riktigt förklara hur jag kände. Det är första gången i mitt liv jag har blivit såhär glad. Det gäller inte bara mig, det gäller alla syrier. Jag kunde känna att Syrien var mitt land, att det tillhörde mig, säger Wael.
Shaima instämmer, men kan inte vara lika optimistisk som sin man.
– Jag blev jätteglad när Bashar al-Assad lämnade landet. Men jag är rädd för dem som nu har makten. De är extrema muslimer och det känns inte alls bra. De är emot kvinnor. Vill man bygga ett nytt land ska man inte göra det med religion som argument. Det måste baseras på demokrati. Sen kan man få tro på gud om man vill. Eller låta bli. Syrien ska vara ett land som alla ska kunna bo i.
Shaima Shikh Alard vill aldrig mer återvända till Syrien. Hon tror inte att landet kommer att gå en bättre framtid till mötes efter att den militanta islamisten Ahmad al-Sahra störtade den ökände diktatorn Bashar al-Assad i början av december 2024. "Man kan inte utgå från religion om man vill bygga ett demokratiskt land", säger hon.
Wael protesterar.
– Men muslimska påbud kan vara bra. Som zakat.
Shaima nickar. Visst är Zakat, en av islams grundpelare, bra. Det går, grovt förenklat, ut på att den som har pengar ger till dem som inte har det. En slags allmosa med andra ord.
Wael fortsätter:
– För väst går det inte att förstå när islam propagerar för att kvinnor ska stanna hemma. Men enligt islam byggs landet från barnen, så om kvinnor stannar hemma och tar hand om barnen så kommer vi i framtiden ha goda möjligheter att bygga ett bra land.
Shaima avbryter:
– Men det kan du göra trots att du jobbar. Kvinnor kan jobba, studera och ta hand om barn samtidigt. Vi kan göra allt, om vi vill. Det går inte att tvinga en kvinna att stanna hemma och ta hand om barn. Samhället behöver kvinnor som är ute i arbetslivet. Du är muslim och du stöttar kvinnor. Men det gör inte Ahmad al-Sahra. Han tänker inte som du Wael.
Shaima Shikh Alard tillsammans med sina kollegor på Landets Goda i Kisa: Kittichai Wonpurk och Ann-Sofi Johansson. Här lagar mat hon mat. I övrigt jobbar hon på Kinda Lärcentrum.
Att återvända till Syrien finns inte på kartan för Shaima. Hon vill aldrig mer sätta sin fot där.
– Aldrig. Jag trivs jättebra här. I Sverige har jag rättigheter.
De fortsätter en het diskussion om kvinnans och mannens ställning i islam. De är långt ifrån överens, men de respekterar varandra. Det hela slutar med att Wael säger:
– Du ville jobba Shaima och jag stöttade dig mycket i det.
Shaima håller med, men hon står fast vid sin uppfattning: Syriens framtid är mycket oviss.
– Nu när vi bor i en riktig demokrati känner jag jättestor skillnad mellan ett muslimskt land och ett demokratiskt land. Jag tror inte det kommer att funka i Syrien, vare sig nu eller om tio år.