Just nu går livet ut på att äta, sova, kissa och bajsa. Och så börjar det om...
Den 19 maj, klockan 22:49, anlände två kattungar, bara några timmar gamla, till Martina Jakobssons lägenhet i Linköping. När vi besöker henne har sex dagar passerat och kattungarna väger 170 respektive 175 gram.
– Man måste vara förberedd när det är så här små kattungar. Jag har en värmefilt med timer och olika temperaturer i buren och så har jag en värmepistol för att mäta värmen, så att kattungarna inte blir för varma eller för kalla, berättar Martina.
Martina förbereder en liten nappflaska med mjölkersättning. "Man har i pulvret i kokat vatten och sedan skakar man bara ihop det", berättar hon.
På vägen in till vardagsrummet, där kattungarna än så länge bor i sin bur, möts vi upp av flera vuxna katter.
– Jag började med en katt, nu har jag sex egna och tre stödhemskatter. Fem av mina katter är från Föreningen 9 liv.
Martina skrattar till, fortsätter:
– Föreningen har funnits i tretton år nu och jag är med sedan åtta. Jag började som stödhem och sedan föll jag.
En katt blev flera och nu kan Martina inte föreställa sig ett liv utan de fyrbenta, lurviga vännerna.
Hon gläntar på burdörren där de två små kattungarna, Sebastian och Johan, ligger. De har inte öppnat sina ögon och har inte utvecklat sin hörsel, men de rör sig försiktigt i Martinas hand och greppar snabbt om nappflaskan för att äta.
Mysigt att sova med brorsan!
Det är tur att kattungarna har kommit till Martina. Hade de inte hittats i garaget den där kvällen så hade de inte överlevt.
– Det var kallt och mamman kom inte tillbaka på ett par dagar. De skulle bara ha överlevt i några timmar.
Med sig från garaget tog katthonan den tredje kattungen. Efter det kan hon ha fått fler, på en annan plats. Nu hoppas Martina att kattmamman och de eventuella kattungarna ska återfinnas – och att de ska acceptera Sebastian och Johan.
– Det har ju gått sex dagar nu så vi vet inte om det funkar att föra dem samman igen, men det kan hjälpa att gnugga kattungen som mamman har kvar med de här kattungarna, så att de får samma lukt.
Martina har varit engagerad i Föreningen 9 liv i åtta år nu. Hon började som stödhem och föll direkt. Nu är hon med även i styrelsen.
Sedan kattungarna anlände till Martina har hon inte fått sova mer än tre timmar åt gången. De små pälsknytena ska ha mat, gos och hjälp att kissa och bajsa. Och det ofta.
Men det är värt allt slit.
– Jag brinner för det här. Med tålamod, kärlek och tid får alla katter en chans.
Nu ska Sebastian och Johan, med eller utan sina eventuella syskon och sin mamma, bo hos Martina till 12 veckors ålder – innan de hittar sina för alltid-hem.
Martina tittar ömt ned på de två små kattungarna, som hon valt att kalla för Sebastian och Johan.