NÀr Facebook-gruppen var en knapp vecka gammal trÀffade Josefin de första mammorna genom den. "Det var jÀtteroligt", sÀger hon.
â Kom in!
Det Àr 34-Äriga Josefin Lindsmyr som vi stÀmt trÀff med, men de vÀlkomnande orden kommer frÄn hennes fyraÄrige son, Wilmer. Han hÄller en blinkande leksaksbil i handen och Àr ivrig att fÄ visa husets övriga leksaker.
Inne i hemmet Àr det snart full aktivitet. Josefin följer efter Wilmer in i köket och dÀr sÀtter vi oss ned pÄ golvet. FyraÄringen far glatt runt i rummet medan hans sju mÄnader gamla lillebror, Melwin, nöjt rullar runt. Josefin ler och tar till orda:
â Jag Ă€r inte hĂ€rifrĂ„n Kisa, utan jag kommer frĂ„n Vimmerby. Redan nĂ€r Wilmer kom för fyra Ă„r sedan kĂ€nde jag att det var svĂ„rt att komma in ordentligt i en sĂ„ hĂ€r liten ort.
DÀrför har Josefin nu startat upp en Facebook-grupp för förÀldralediga i Kisa. PÄ bara tvÄ veckor har den fÄtt drygt 30 medlemmar.
â Det finns inte mycket mer Ă€n förskola hĂ€r och dĂ„ Ă€r det svĂ„rt att etablera kontakter. Det Ă€r en liten ort med litet utbud.
Vad hade du för förvÀntningar nÀr du startade gruppen?
â Det Ă€r klart att jag hoppades att folk skulle gĂ„ med. Kan man ses ibland och fördriva lite tid ihop sĂ„ tycker jag att det Ă€r jĂ€ttetrevligt. Man Ă€r lite törstig pĂ„ det sociala livet nu.
Att Josefin hamnade i Kisa Àr till följd av kÀrleken. "Min man Àr hÀrifrÄn och nÀr vi hade varit tillsammans i nÄgra Är och ville flytta ihop sÄ hamnade jag hÀr och sedan har vi blivit kvar", skrattar hon.
Samtidigt Àr initiativet olikt Josefin, berÀttar hon.
â Jag behöver ofta en liten spark i baken för att göra saker. Min man blev ganska förvĂ„nad över att jag startade gruppen. Jag Ă€lskar att vara hemma och trivs med det, men jag har kĂ€nt allt eftersom Ă„ren gĂ„tt hĂ€r att jag behöver lĂ€ra kĂ€nna fler och komma ut och se lite annat.
Flera förÀldratrÀffar har redan Àgt rum, trots att gruppen alltsÄ inte funnits i mer Àn tvÄ veckor.
â Jag vet att det Ă€r nĂ„gra mammor som trĂ€ffats tvĂ„ gĂ„nger, men dĂ„ passade det inte oss. Vi har varit med pĂ„ en trĂ€ff. DĂ„ var vi fyra mammor med barn som trĂ€ffades pĂ„ en öppen förskola. Det var jĂ€ttekul.
Facebook-gruppen skapades Josefin frÀmst för sin och Wilmers skull. Melwin, som ju bara Àr sju mÄnader, har Ànnu inte sÄ mycket utbyte av trÀffarna med andra förÀldralediga och deras barn.
Josefin upplever positiv respons efter starten av gruppen.
â Det kĂ€nns som att mĂ„nga tycker att det Ă€r ett roligt initiativ. Tanken Ă€r inte att jag ska styra gruppen, utan att alla som Ă€r hemma ska kunna skriva och planera saker.
Efter en stunds samtalande i köket Àr det dags att ge sig ut i trÀdgÄrden. Wilmer Àr snabbast pÄ med ytterklÀderna, redo att visa bÄde sandlÄda och grÀvmaskin. Josefin poÀngterar menande:
â Gruppen Ă€r mycket för Wilmers, och min, skull. Melwin Ă€r ju för liten för att fĂ„ nĂ„got utbyte av den Ă€n.
Wilmer busar i sandlÄdan.