Iréne Andersson har varit flitig med nål och tråd i många år även om det dröjde tills hon lät sig övertalas att ställa ut. Hon har haft utställning tidigare i Kisa bibliotek. 2005 visades "Militärkläder som blev konsthantverk". Hon deltog också i "Under samma tak" på Östergötlands länsmuseum i Linköping.
Nu är Iréne åter i Kisa. Född och uppvuxen på gården Näs i Västra Eneby kom hon efter 40 år i Mjölby tillbaka 2009 och bor på föräldragården igen.
I generna?Hade föräldrarna någon inverkan på Irénes intresse för hantverk?
– Det tror jag. Mamma var duktig på att handarbeta och pappa satt mycket och tecknade gubbar som jag tyckte om att titta på. Och lyssna på, för han berättade påhittade sagor till.
Någon tanke på att bli konsthantverkare med egen utställning fanns dock inte i Iréne Andersson huvud då.
– Inte ens i min vildaste fantasi. Jag ville bli arbetsterapeut och det var därför jag kom att studera på Steneby yrkesskola i Dalsland på 60-talet. Man skulle kunna lite av varje för det yrket, snickra till exempel.
Visst lärde hon sig lite av varje. Som konsthantverkare har Iréne Andersson jobbat med vadmal, renskinn, tenn, denim. Och hon tycker om att blanda material.
Gärna är jeanstyget bakgrund i en tavla där motiven är gjorde med tenntråd.
– Jag syr nästan allt för hand, även skinn, så det är ett tålamodskrävande arbete som tar tid.
Alla olikaHon är konsthantverkare i liten skala och gör enstaka saker på beställning. Men aldrig att två av dem är identiskt lika.
Blir det fler utställningar?
– Jag har flera saker på gång, men om det blir utställning vet jag inte. I Mjölby har jag väldigt många vänner efter mina år där och vi är två grupper hantverksintresserade som utbyter tankar och idéer.
– Jag har börjat väva också. Vi har bildat en hantverksgrupp i Klockargården i Västra Eneby och är ett 15-tal som sitter och väver och stickar och syr. Det är viktigt att det finns samlingspunkter på landsbygden också – för gemenskapen.
Gammalt jeanstyg som konsthantverk visas på Kisa bibliotek till 8 oktober.