Izak Örntorp är vegan sedan många år. Samtidigt håller han inte för otroligt att han någon gång kommer att äta kött igen. Drömmen om att bli självförsörjande delar han med sin sambo Christine. "Vi skulle vilja ha höns och större odlingar", säger han.
– Jag tyckte kött var gott.
Izak Örntorp, 32 år, talar långsamt och eftertänksamt. Att han funderar över mycket i livet är tydligt. Så även kring maten han stoppar i munnen och hur den produceras.
Idag är det ingen nyhet att en hög köttkonsumtion är skadligt, både för planeten och för vår hälsa. Det är två anledningar till att Izak för snart 15 år sedan valde att bli vegan. Detta väckte reaktioner, framförallt hos hans farmor.
– Hon är min största kritiker. Hon vet inte hur man lagar vegansk mat och sörjer över att jag inte kan äta den mat hon tillagar efter gamla familjerecept.
Paradoxalt nog är det ändå hon som har inspirerat honom att ta steget mot en växtbaserad kost. Vi återkommer till det.
För honom är det valet enkelt. Självklart. Innebär inga större uppoffringar.
– Jag äter som folk gör mest.
Han kallar sig själv för husmansvegan.
Det innebär, för honom, veganiserad husmanskost. Pasta med vegofärssås är en av favoriterna. Det hade Izak kunna äta veckans alla dagar. Hans sambo Christine Kacz är inte lika förtjust.
Och det är hon som lagar det mesta av familjens mat.
Ofta blir det någon form av plåtmat, där potatis och grönsaker ugnsrostas. Till det en hummus, en aioli gjord på kikärtsspad och kanske något köttsubstitut.
Det var i gymnasiet som Izak började ifrågasätta sitt köttätande. Han skrev ett specialarbete om klimatsmart mat och insåg vilket avtryck köttkonsumtion- och produktion hade på planeten.
Från att först utesluta det röda köttet tog han sig stegvis till en helt vegansk livsstil.
Idag finns det en uppsjö av produkter för den som väljer att äta växtbaserat. Till och med i lilla Kinda.
Svårare blir det när han ska gå ut och äta.
– Jag kan inte äta ute i Kisa, förutom på Landets goda. De är bra. Maten där är från kulturer som tar vara på grönsaker och är bättre på att smaksätta.
Det blir också ofta fel när han ska äta mat med jobbet.
– Då kan jag få några torra vegobollar och kokt potatis med lite isbergssallad, tomat, gurka och ananas.
B-jäst. Veganens bästa vän? De spröda flingorna med lätt ostig smak finns i alla fall i Izak Örntorps skafferi. Vägvalet, att vara vegan, har hans farmor på sätt och vis inspirerat honom till.
Familjen, bestående av Izak, Christine och sonen Elliot 2 år, bor i ett hus i Tidersrum strax utanför Kisa. I trädgården finns en liten täppa som förser dem med grönsaker. De är långt ifrån självförsörjande, men odlingen täcker behovet av tomater, gurka, kål, zucchini och sallad.
Önskan är att en dag utvidga odlingen till ett större projekt och i slutändan bli självförsörjande. Dit är steget långt.
– Det krävs mycket tid, något som är svårt att uppbåda när man har familj och är heltidsarbetande.
För den som satsar på att bli självförsörjande kan det falla sig naturligt att börja fundera på om man ska ha någon form av djur. Izak och Christine har länge önskat sig höns. Då skulle han faktiskt kunna tänka sig att äta ägg. Kanske till och med kött.
En tvekan smyger sig in i rösten. Han skakar på huvudet.
– Jag har svårt att ha ihjäl djur.
Nu är han den ende i familjen som är vegan. Elliot äter allt och Christine vill inte skippa ägg och mejeriprodukter. Några konflikter kring maten blir det inte.
– Alla får äta vad de vill. Jag menar inte att alla ska sluta äta kött.
Att inte döma, se till helheten och vara beredd att revidera sina ståndpunkter verkar vara viktigt för Izak. Inte minst när det kommer till jordbrukets vara eller icke vara.
Nämner man köttindustrins klimatpåverkan i ena andetaget brukar man i det andra nämna betesdjurens betydelse för de öppna landskapet och den biologiska mångfalden. Att ha djur som betar markerna ser han inte som problematiskt.
– Det är bara bra om djuren håller landskapet öppet, men de ska få finnas till för sin egen skull och för naturen snarare än för människans.
Tänker du att korna får självdö?
– Ja. Eller nej. Vi kan ju äta upp dem sen. Djurhållningen kan vara en del av jordbruket, men jag tycker att det ska bli högre status på att odla bönor och växtbaserat till människor.
Kål, rotfrukter och bönor. Det är några av stapelvarorna hemma hos Izak. Han och hans familj försöker äta så säsongsbaserat det bara går.
Hur reagerar folk på att du är vegan?
– Folk undrar vad det är jag egentligen äter, men de är inte så kritiska. Snarare får jag höra att mina matlådor doftar väldigt gott.
Han tänker efter:
– Mat är inte bara näring. Det är tradition. Det ska kännas som vanlig mat, även om det inte smakar riktigt likadant. Med tanke på hur mycket lidande djurindustrin medför så kan jag tumma lite på smaken.
Veganism kan av många uppfattas som en mycket strikt ideologi. Det är inte bara mat som utesluts. Veganer använder sig inte av något som kommer från djurriket, vare sig när det kommer till kläder, hygienprodukter eller andra hushållsartiklar.
– Alla får hitta sin egen gräns. Jag är fortfarande inne i en testperiod. Jag har inte riktigt koll på om tvättmedlet jag använder eller vinet jag dricker är veganskt. Jag har ett bälte i läder som jag alltid har haft och det använder jag. Gränsen går vid att ha djur i maten.
En gräns han ändå reflekterar över.
– Vi brukar köpa ägg från vår granne. Hönsen har det bra, och jag har ibland tänkt att jag skulle kunna äta ett ägg någon gång då och då. Men om någon skulle få reda på det känns det som om de inte skulle ta mitt val att äta så veganskt som möjligt på allvar. Jag måste vara strikt för att det ska räknas.
Ibland funderar Izak Örntrop på om han inte skulle äta ett ägg från grannens höns. Djur som har haft det bra. "Men jag vågar inte tumma på det, för det känns som att om folk skulle få reda på det skulle de inte ta min strävan efter att äta veganskt på allvar."
Det är inte bara rött kött som belastar klimatet hårt. Importen av frukt och grönt drar ett icke obetydligt strå till stacken. Gröna livsmedel som avokado och nötter kräver enorma mängder vatten. Ett kilo avokado kräver hela tolv badkar med vatten enligt omvarlden.se. En endaste mandel kräver tolv liter.
Hur tänker du kring det?
– När det kommer till sojaodlingar har jag inget dåligt samvete. Den mesta sojan som odlas blir ändå djurfoder. Mer problematiskt blir det med livsmedel som avokado, när ett livsmedel är så eftertraktat. Därför är det viktigt att äta varierat. Det går inte att alla ska äta så mycket av en och samma sak. Vissa livsmedel får man äta någon gång ibland.
Av den anledningen försöker familjen undvika ris, en gröda som kräver stora mängder vatten – hela åtta badkar för ett kilo, enligt omvarlden.se.
Izak tror att hans kostval kan inspirera andra. Inte allt för sällan får han tipsa vänner och bekanta om vegetarisk och vegansk bjudmat. "Men jag är väldigt dålig på att komma med några bra tips", säger han och skrattar hjärtligt.
Vad är den viktigaste anledningen för dig att vara vegan?
– Det handlar om min farmor. Hon hatar orättvisor. Det har gjort mig väldigt medveten om hur min omgivning har det. De val man gör påverkar andra. Indirekt eller direkt. Jag tycker inte att djurindustrin känns så schysst, jag har ingen lust att stödja den och känner inget behov av att äta kött. Det är min ingång till det hela.
Och kött, saknar han inte det? Svaret är såklart nej.