– Det är väldigt bra människor här i Kisa. Många skänker en slant, och de flesta hälsar glatt. Jag känner mig trygg här, även om jag givetvis hellre skulle göra någonting annat än att tigga om jag fick möjligheten.
Det är måndag förmiddag. Människor går ut och in i mataffären där Meto Petrov sitter utanför i sin campingstol.
Anna-Stina Holm lägger en slant i muggen som Meto Petrov ställt vid sidan om sig. Han ler glatt och tackar.
– En väldigt bra människa. Hon känner jag igen, säger han om Anna-Stina på knagglig men bruklig engelska.
Anna-Stina Holm handlar ganska ofta på Hemköp i Kisa, och brukar i regel alltid lägga några mynt i hans mugg. Ibland även en tjugolapp.
– Han (Meto) har ju suttit här i perioder, och det ingår i vår budget att ge honom en liten peng. Det är inga större summor vi snackar om, men jag tycker att det är rätt att ge något. Han är ju som en del av samhället här.
För närvarande finns det två utländska tiggare i Kisa. En av dessa är 28-årige Meto Petrov. Han kom till Sverige från Pleven i Bulgarien för cirka ett år sedan, och har varit här till och från i perioder sedan dess.
På dagarna tigger han utanför Hemköp i Kisa, och på kvällarna åker han tillbaka till Tranås, där han bor tillsammans med sin fru och parets gemensamma barn som är två och sju år gamla. Varje dag skjutsar en kamrat honom till Kisa.
– Vi befinner oss i Sverige för att det är omöjligt för oss att överleva hemma i Bulgarien. Därför sitter jag här oavsett väder och vind. Jag måste försörja min familj.
Meto Petrov berättar att många är villiga att hjälpa honom i Kisa. Han tror det beror på att det i mindre kommuner blir mer personligt och det är många som stannar för att prata och försöker att hjälpa på ett mänskligt sätt.
– Det är till och med många som anförtror mig sina hundar. Jag brukar passa deras hundar medan de är inne i butiken och handlar, säger han med ett leende.
Anna Beijmo som har en sommarstuga i området kring Sommen är inne på samma linje.
– Jag bor i Stockholm normalt sett, och där har tiggarna på något sätt blivit en del av stadsbilden som ingen bryr sig om. I exempelvis Kisa, skapar nog fler människor en personlig relation till de få tiggare som är här. Det är svårare att vifta bort dem. Och då ser folk hur trevliga de flesta av dem faktiskt är, trots eventuella fördomar.