Onsdag förmiddag klockan 10. Från ett runt litet bord på Café Vråken har jag perfekt utsikt. Bara kajorna högst upp på taket till Östgöta Enskilda Banks monumentala byggnad har bättre perspektiv över Storgatans backiga parti mellan järnvägsbron och rondellen.
Anteckningsblocket och pennan på kafébordet är min enkla utrustning i räkningen (se faktaruta).
Det första strecket i det som senare ska bli en lång gärdesgård sätter jag för en timmerbil. Klockan har bara passerat heltimme med någon sekund.
Efter ett trekvartsvarv i rondellen segar sig dragbilen med släpvagn upp för backen med sin last fylld av snötäckta timmerstockar.
Den kommer att följas av fler fordon. Både stora och små. Mer eller mindre bullriga. Mer eller mindre laglydiga när det gäller att hålla den tillåtna hastigheten 50 km/tim.
Det är en alldeles vanlig onsdag i februaris gråtvinnade vardag. Inga evenemang eller arrangemang som lockar extra många människor till samhället. Morgonens rusningstrafik är över. Barn, ungdomar och vuxenstuderande är i skolan. De som har jobb befinner sig mellan förmiddagskaffe och lunch.
Fotgängarna utmed gatan är därför få. Och vem vill förresten gå här i skitig snö och is i vinddraget från alla lastbilar?
Det drygt ett hundra meter långa vägavsnittet mellan järnvägsbro och rondell som jag har uppsikt över består av fem utfarter. Från parkeringsplatser, kaféer och butiker.
Dessutom finns parkeringsfickor utmed riksvägen som verkligen gör skäl för namnet. Förr var den ridstig och strategisk kommunkationsled mellan Stockholm och Kalmar.
I dag är vägen en trafikens pulsåder genom inre delen av södra Götaland. Ett alternativ till E4 som sträcker ut i mer väst-östlig riktning och E22 som går utmed ostkusten.
Trafiken rinner till och från Kisa i alla fyra väderstreck. Ydre- och Eksjöhållet i väster, Åtvidaberg i öster, Vimmerby i söder och Linköping i norr.
Klockan drar sig mot tolvslaget och folk närmar sig kaféet för att äta. Min kaffekopp är tom sedan länge, men fyra sidor i mitt anteckningsblock är fullt av streck, staket och anteckningar.
Prick klockan tolv drar jag ett streck över räkningen. Bara sekunder senare dundrar fem långtradare i rad förbi kaféfönstret, genom rondellen och söder ut.