Det är lördag, strax innan klockan ett på eftermiddagen. På torget i Kisa står cirka 500 Kisabor och väntar på att vinstutdelningen ska dra igång.
– Vill du ha en lott?
– Ja, tack.
– Jag har bara vinstlotter, säger Morgan Alm, en av arrangörerna.
Han skrattar och delar ut rosaprickiga lotter. Det är det 16:e året för Kisa-ruschen. Blåsigt, men inte bitande kallt som vid förra årets dragning. De flesta är svartklädda och verkar känna varandra. En hund skäller, barn äter bullar, himlen är vitgrå och väntar på fyrverkerier. Tre cementblandare, som innehåller flera tusen lotter, står på en lastbil.
Vinsterna är på 500, 1000, 2000, 4000, 6000 och 30 000 kronor. Lotterna har delats ut i affärerna för att främja och uppmuntra den lokala handeln.
Klockan är ett och vinstutdelningen är igång. Namn läses upp i mikrofonen. Folk applåderar. Nästan inga vinnare finns på plats. Gun Carvalho brukar heller aldrig vara på torget.
– Jag brukar vara med i Kisa-ruschen varje år, men har alltid känt att det inte är någon idé att gå till torget. Jag vinner ju ändå inget, tänker jag. I år var jag också hemma, säger Gun Carvalho som först vann 500 kronor.
Sedan fick hon högsta vinsten.
När det stod klart att hon vunnit högsta vinsten ringde en av arrangörerna upp och skjutsade henne till torget.
Vad ska du göra med vinsten?
– Jag fotograferar mycket, är med i Kisa Fotoklubb och ska nog köpa en ny kamera. Främst fotograferar jag naturen. Nu har jag snöat in lite på olika speglingar.
Vad hoppas du på år 2017?
– Jag önskar mig en mycket fredligare värld.