Siri Gustafssons nya bok "Det fladdrar till i en tyllgardin" utgår från ett inarbetat tema – flykten ut på landet där man kan starta om. Samtidigt innehåller den grepp som författaren testar för första gången.
– Jag har alltid skrivit i tredje(person), men så bytte jag till första, "jag" alltså. Och då kände jag att hittade något lite nytt i mitt skrivande, så det var väldigt kul.
Dessutom leker hon i boken lite med de klichéer som finns inom feelgood-genren. Siri Gustafsson är själv väl medveten om de mönster som återkommer i flera av hennes egna böcker, bland annat huvudkaraktärens jakt efter en nystart. Det är ett effektivt sätt att driva en berättelse på, menar hon.
– Man måste på nåt sätt ha en konflikt. Om man kommer till en ny plats så förändras man ju lite som person, och ser en plats med fräscha ögon. Det är spännande att göra så.
Utmaningen ligger i att trots den bekanta mallen hitta sätt att förnya sig på.
– Jag får ju en eller flera karaktärer till mig, och de här karaktärerna är väldigt olika. Då blir ju berättelserna olika just för att karaktärerna är det. De ser ju världen genom helt olika ögon.
Huvudkaraktären i den nya boken, Rose-Marie, beskriver Siri Gustafsson som osäker men fantasifull. På de cirka 250 sidorna genomgår hon en förändring där självkänslan stärks, och hon slutar bry sig så mycket om vad andra tycker.
Arbetet med boken har gått smidigare än vanligt. Den uppkom under tiden som hon höll på att redigera två andra böcker.
– Jag skulle släppa två böcker nästan samtidigt förra året, så det var väldigt intensivt och jobbigt. Då ville jag bara skriva nåt för att ha kul, typ. Det var liksom ett rent lustprojekt, och det bara bubblade fram. Det har nog aldrig gått så enkelt att skriva en bok som den här.
Att den utspelar sig i just Svalsjö har en särskild betydelse. Här växte Siri Gustafsson upp, från det att hon var nio år till att hon blev 16-17 år. För henne är det en trygg plats som hon gärna återvänder till med positiv nostalgi.
– Livet man hade där ute med hästar var ju väldigt... underbart faktiskt! Man hämtade energi. Och jag minns ju verkligen alla ridturerna runt Svalsjön. På vintern åkte man skridskor på isen. Det var en härlig tid och fint att växa upp där. Så det är väl mycket det som speglas i boken, kärleken till platsen.
Boken släpps den 21 juni, och redan nu avslöjar författaren att den får en uppföljare i vinter.