"Jag har alltid gillat konst och har tidigare jobbat som guide på textilmuseum och byggt utställningar. Det har legat med hela tiden", berättar Anneli.
En vacker glasveranda leder in till Hjortslunds stengods, som Anneli Stenmark driver. Hon möter upp i dörren, välkomnar in i butiken och visar sedan runt i lokalerna.
– Jag har alltid gillat konst, men jag är inte uppvuxen i en konstnärlig familj, berättar hon.
Keramiken hade varit en del av hennes liv, på hobbynivå, i fem år innan hon gjorde verksamhet av det för 22 år sedan.
– Jag gick förbi något ställe där de höll på med keramik och jag tänkte att ”det där kan väl vara kul att testa”, så det gjorde jag. Det var så pass kul att vi köpte en egen drejskiva och en ugn och ja, på den vägen är det. Jag är socionom i grunden så i början hade jag keramiken som hobby, vid sidan om studier och jobb.
Kan du sakna socionomjobbet?
– Det jag kan sakna är arbetskamrater och de gemensamhetsaktiviteter som kommer med det, men om man lägger ihop alla plus och minus så är det här mer jag. Men det är ändå en trygghet för mig att ha en annan grund.
Anneli glaserar en tallrik.
Anneli tror att hennes företagarpersonlighet kommer från föräldrarna.
– Mamma och pappa sålde husvagnar och Ford-bilar. Precis som många andra barn till egna företagare så fick jag hänga med på allt, för att de skulle hinna med. Jag satt och läste läxor i baksätet på de bilar som mamma och pappa åkte och hämtade, skrattar hon.
Det största pluset med att driva eget företag, enligt Anneli, är att få bestämma över sin egen tid. Hon ler, säger:
– Men det är både ett plus och ett minus egentligen. Som egenföretagare jobbar man ju väldigt mycket, man kan nog ha någon slags illusion av att man bestämmer själv, men jag måste ju försörja mig också.
Anneli kommer från början från Västra Götaland.
Det är även en otrolig förmån att kunna försörja sig på det som man själv producerar, menar hon.
– Det är få förunnat att kunna göra det och jag är otroligt tacksam. Jag har så stor efterfrågan att jag nätt och jämnt hinner med.
Har företagandet alltid flutit på?
– Ja, redan från början faktiskt. I början jobbade jag inne i Linköping på socialförvaltningen på halvtid och så halvtid här. Det kändes som den bästa kombon, att få en lön men samtidigt jobba med det här.
På timmerväggen i utställningsrummet sitter ett fotografi av Anneli.
Men ganska snabbt insåg Anneli att hon inte räckte till på de båda jobben.
– Vilket jobb jag än var på så kändes det som att jag var på fel ställe. Då sa jag upp mig.
Hon berättar att hon fick tjänstledigt i ett år från socionomjobbet, men tillbaka kom hon aldrig.
– Jag har bara kört på.
Annelis krukmakeri och bostad ligger i samma hus i Kisa.
Det är tydligt att Anneli känner en stark passion för skapandet. Men, det kan vara slitsamt för kroppen.
– Det är inte ett dugg ergonomiskt att dreja. Man får försöka att hålla kroppen i form. Jag har styrketränat i säkert 20 år nu. Sedan får jag bra massage också.
Det är också viktigt att variera arbetet för att underlätta för kroppen.
– Man får lägga upp jobbet så att man inte bara drejar stora fat tre dagar i rad. Det går inte, i alla fall inte för mig. Jag får hela tiden alternera. Ju större grejer man drejar, desto mer lera har man ju och då kan det bli tungt att hantera den.
"Njut av livet varje dag" är Annelis motto.
Men trots att drejningen är tung så har Anneli inga tankar på att sluta. När hon får frågan om hon någonsin känt att hon hållit på att tröttna så kommer svaret fort:
– Nej, det har jag aldrig känt. Sedan kan man känna att vissa delar är tråkiga, som att köra lerkvarnen. Det behöver göras, men det är tråkigt.
Ljusglimtarna väger dock upp.
– Att jag kan leva på det här och att jag får så mycket tillbaka från mina kunder är fantastiskt härligt.
"När man gör bokslut på året och får en slutsumma så kan jag känna att 'herregud, ska jag få ihop alla de där pengarna?', men på något sätt har det gått jättebra alla år", säger Anneli.