För fem år sedan blev hon ägare till Lustbacken i Kölefors, fem kilometer norr om Kisa. Ett falurött hus med vita knutar och en täppa som slumrat en Törnrosasömn.
– När vi kom hit växte ogräset genom verandagolvet.
Minka Eriksson började meja ner gräs, röja bort buskar och såga ner träd.
– Och då hittade jag flera fruktträd.
Hon pekar mot ett äppelträd.
– Aroma, säger hon, det måste man ha. De är så goda.
Bland sly och snår fann hon till sin lycka även en ros. I dag har hon 62 olika sorter. En av dem har en särskild historia.
– Det var en stickling som jag hittade. Den hade en lapp med texten ”Från en vän”.
Sticklingen trivdes direkt i Minka Erikssons händer och jord, och den här dagen i juni vilar rosenknopparna för att snart brista ut i full blom.
– Vilka rosor det är. Doften, färgerna, formerna och förmågan att växa och sprida sig.
Den naturliga spridningseffekten är något som Minka Eriksson värnar om och tar till vara på.
– Jag planerar inte så noga. Många växter sår sig själva.
Det märks. En snabb blick räcker för att konstatera att hennes trädgård består av långt mer än bara rosor. Här frodas cirka 1 500 perenner, ett stort antal lökväxter och 40 olika nävor bland mycket annat. Och där borta i hörnet vid dillpionerna ligger en liten damm med ständigt porlande vatten. Tanken bakom trädgården startade i sjuksängen.
– Jag hamnade på sjukhus och där började jag rita hur jag ville ha en trädgård. Det var början till att bli frisk och blev definitivt min räddning. Det är trädgården som är livet och att lyckas med den trots att jag har så knasiga ben. Dammen började jag gräva innan jag kunde gå igen.
Att gräva är annars något som Minka Eriksson försöker undvika. Även när hon anlägger nya rabatter. För att slippa bearbeta den tunga lerjorden lägger hon ut en botten av kartong direkt på marken. Därefter en dunderblandning av hälften hästgödsel och hälften sågspån, gräsklipp och kompostjord. I den 50 centimeter tjocka ”myllan” planterar hon nya växter.
– Man behöver inte gräva. Det räcker med att sätta ner spaden och göra ett hål för växten.
Och växer gör det. I 32 rabatter med över tre tusen olika växter som finns dokumenterade i en pärmsamling.
– Jag har inte en chans att hålla alla namn i minnet.
Efter att ha stannat upp vid dammen och dillpionerna går vi vidare.
– Spansk körvel, säger Minka Eriksson plötsligt och pekar på en frodig buske med ormbunkslika blad som smakar lakrits.
För många är körvel en bra krydda i soppa och i brännvin. Minka Eriksson bjuder på ett annat tips.
– Det är så gott i chokladpudding.
Det gillar barnbarnen som ofta är på besök. De tumlar gärna runt bland bärbuskar och fruktträd. Det gör också fjärilar, dagsländor, bin och humlor.
– Trädgård och barn är det viktigaste som man har. Det handlar om helheten och det är jätteviktigt med mångfalden. Vi har inte möjlighet till överlevnad om vi inte sköter naturen.