Erik Björklund i Axhult utanför Kisa är biodlare sedan 1972 och nybliven ägare till en topplistkupa.
Ändå är han väl bekant med den gamla metoden att odla bin.
– Jag tog hem en sådan kupa från Kenya för 30 år sedan.
Topplistkupan har använts i stor utsträckning på den afrikanska kontinenten. Samma typ av kupor som är över 2 000 år gamla har även hittats vid arkeologiska utgrävningar i Grekland.
Ligger i luften
Men nu är det 2015 och vi står mitt i luftrummet i Erik Björklunds bigård. Runt våra huvuden flyger bin i en oupphörlig ström i den ljumma julivinden.
Somliga är på väg bort för att hämta hem ännu mera pollen och nektar från ängars och hagars ymniga blomning.
Andra kommer fullastade, smått vimmelkantiga och dimper ner på flustret. Vaktbin vid ingången håller koll på vilka som tillhör samhället medan andra arbetsbin fläktar bort värme från kupan med sina vingar.
Enkel koll
Erik Björklund börjar med att visa baksidan av topplistkupan.
– En inspektionslucka, säger han och pekar på små fönster.
Bakom rutan syns delar av bisamhället.
– Här kan man se att allt är i sin ordning och det är perfekt för den som inte är van vid bin. Det är också en lämplig kupa för nybörjare och biodlare med få samhällen.
Självlärd
Van är däremot Erik Björklund. Med råge. Han är självlärd biodlare sedan 43 år.
Då stod hans kupor vid Hargs bruk i Uppland. Sällan var blåbären runt bruket så stora och många som då.
Bina tackade och producerade honung i mängd.
Frågan är hur det går med årets honungsskörd med tanke på den kalla försommaren.
– Efter midsommar blev det en väldigt fart på bina, men innan dess var det kris.
Erik Björklund tvingades stödfodra sina bevingade gunstlingar när vädret var som sämst.
Han lyfter upp en trälist där bina just har börjat bygga en vaxkaka med sina karaktäristiskt sexkantiga celler.
– Bina hittar den exakta formen själva.
Bina bestämmer
Skillnaden är att de formar kakan efter egna huvuden eftersom de inte är styrda av färdigsnickrade ramars mått och begränsningar.
– Bina fixar det själva istället för att människor ska styra och ställa.
Det ljusa vaxet lyser mellan de ivrigt arbetande bina. På nästa list som Erik lyfter upp hänger bin i klasar.
Vaxkakan är väl utbyggd och i cellernas botten glittrar honungen.
"Håller sig friska"
Det traditionella sättet att skörda honung i Sverige sedan cirka 150 år är att slunga vaxkakorna. Med centrifugalkraftens hjälp töms cellerna.
I en topplistkupa förstörs kakorna när honungen pressas ut. Det låter onödigt, men Erik Björklund ser fördelar.
– Bina får bygga nya på egen hand. Det tror jag är bra och det gör att de håller sig friska. Och honungen blir en mer fullständig produkt eftersom det följer med mycket pollen.
Med respekt
Dessutom sker skattningen av det flytande guldet successivt, vilket innebär att bina hela tiden har tillgång till sin egenhändigt producerade honung.
Så är det även vid invintringen på hösten när biodlaren kompletterar med sockerlösning inför den kalla delen av året.
Erik Björklund gillar det han ser. Och även om han är en erfaren biodlare säger han:
– Jag kan inte tämja bin utan måste rätta mig efter dem. Lär man sig binas liv och beteende och har ett ödmjukt förhållningssätt blir det lättare att umgås med dem.
