I en hemsnickrad hylla, som täcker en hel vägg i Bo Lindbergs lägenhet, har han placerat 500 ölburkar från 70-talet och framåt. Ingen burk är den andra lik. I övrigt är rummet fyllt av prylar och möbler från 50- och 60-talet.
– Allt här inne är från 50- och 60-talet, utom sängen, säger Bo.
På ett teakbord står, bland annat, en svart- och vitrandig kopp, en gammal termos och en oöppnad Pommac-flaska i glas. I taket hänger en Art deco-lampa från 50-talet.
Hur länge har du haft det här intresset för gamla grejer?
– Det har jag nog haft sedan jag var sju år. Då skaffade jag min första ölburk till samlingen. Sedan har det utvecklats mer och mer. Mamma var också intresserad av gamla prylar, så det har väl gått lite i arv.
Varför sparade du den där första ölburken som sjuåring?
– Det var nog en ren tillfällighet. Jag hittade den när vi var på semester i Norrland, på en campingplats. Den låg i diket och då föddes nog mitt intresse, tror jag.
Var har du hittat alla ölburkar?
– En del har jag bytt mig till, en del har jag fått av vänner, en del har jag köpt... Det är på alla möjliga vägar.
I ett förråd finns ytterliggare 100 ölburkar, som inte ryms i hyllan uppe i lägenheten.
– Nu får jag inte skaffa fler, jag får inte plats, säger Bo och skrattar.
Överlag gillar han prylar och möbler som sticker ut, som inte går att återfinna i många andra hem. De senaste tio åren har han framför allt fastnat för 50- och 60-talet.
– Jag gillar stuket, färgerna och formerna på prylarna från den tiden.
Vissa prylar i "retrorummet" finns i få upplagor och är därför svåra att få tag på, enligt Bo. Han ser sig omkring.
– Sådant här skaffar man inte på en vecka, det tar lång tid att få tag i. Jag vill att allt ska vara perfekt.
När det kommer till inredning i dag så är ju ljusa färger och avskalade rum modernt, vad tänker du om det?
– Det är inte min grej, men jag förstår att trender kommer och går. Var sak har sin tid, men jag tycker inte det ser hemtrevligt ut med väldigt lite grejer. Det ser lite ut som man håller på att flytta och inte är färdig. Jag tycker om mycket grejer, men det ska ju vara något som är värt att ha framme också.
Men var och en bestämmer ju själv hur man vill ha det hemma, understryker Bo. Han fastslår:
– Vill man inte ha mycket grejer, då har man inte det. Jag accepterar det, men jag skulle inte vilja ha det så. Då hade jag inte trivts.