Hans får andra att må bra

Benny Sonnelind, Kisa, stod inför ett val. Lotten fick avgöra. Den 18 november har han varit anställd hos Linköpingsklubben BK Kenty i 30 år.

Ödmjuk. "Jag vill att männsikor ska ha det bra", säger Benny Sonnelind.

Ödmjuk. "Jag vill att männsikor ska ha det bra", säger Benny Sonnelind.

Foto: Mikael Svensson

KISA2015-11-14 08:00

– Jag kan berätta hur det gick till, säger Benny Sonnelind.

Men först vill han hälla upp en kopp kaffe och servera en sockrig bulle i lägenheten på Östgötagatan i Kisa.

Två tuggor senare kommer historien om den där fredagen 1985 när han fick frågan om att börja arbeta för bollklubben Kenty.

– Jag hade ett bra jobb på Hyresgästföreningen. Så vad gör man?

Tre lika stora och hopvikta papperslappar placerades i en skål. De var märkta med ”Kenty”, "Hyresgästföreningen” respektive ”Söka annat jobb”.

– Jag drog Kenty och tänkte att ”en sån här chans får jag aldrig mer”.

Högre nivå

Som skotträdd korpmålvakt (22 insläppta mål på två matcher) bar jobbet som materialförvaltare rakt in i fotbollens hjärta på Fredriksbergs idrottsplats i Linköping.

Till en betydligt högre nivå bland spelare och tränare för klubbens herrlag, till nära och uppskattade kontakter med ungdomsspelare och föräldrar.

Benny tvättade träningskläder och matchdressar, hissade flaggor, kritade planer, ställde ut målställningar och hörnflaggor.

Dag efter dag i 26 år tills han en dag fick frågan om att bli lokalvårdare för klubben.

– Jag var tveksam först för jag trivdes med att tvätta och vika strumpor, byxor och tröjor.

– Men städningen passar mig perfekt för jag vill att det ska vara rent och snyggt. Och jag trivs varenda minut på jobbet.

Långa dagar

Visst blir han lite trött ibland. Väckarklockan ringer 03.30 varje arbetsdag. Klockan fem tar han bussen till Linköping och är tillbaka med tåg i Kisa tolv timmar senare.

– En gång somnade jag på tåget och vaknade först i Vimmerby. Då fick jag ta sista tåget tillbaka till Kisa.

Tanken på att byta jobb finns dock inte.

– Jag fortsätter så länge jag orkar och jag har så mycket att tacka Kenty för som kollar hur jag mår och ger mig mycket beröm.

Tre tecken

Benny lämnar köksbordet och återvänder med diplom och guldmedalj från Östergötlands fotbollsförbund och en statyett som föreställer en fotbollspelare.

Tre tecken på uppskattning som han värderar högt.

– Jag är jätteglad och jag känner mig hedrad.

I 30 år har det varit Kenty för hela slanten. Benny borde vara impregnerad med sympati och känsla för klubben. Frågan är vilket som är hans favoritlag.

Han kavlar upp ärmen och visar en tatuering.

– Djurgården i både hockey och fotboll.

Benny Sonnelind

Född: I Kisa 1958.

Uppvuxen: Flyttade som fyraåringen till Linköping.

Utbildning: Verkstadsmekaniker.

Förebilder: ”Mina föräldrar som ställde för medmänniskor som for illa”.

Lyssnar helst på: Klassisk morgon i P2.

Läser gärna: 1900-talshistoria.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om