Då var det 1987. Trots att det är längesen finns känslor och minnen kvar.
Förnedringen i att vara en av dem som mobbades. Ilskan över att hitta sina skor genomvåta efter varje gympatimme. Rädslan för att bli uppträngd i ett hörn. Att bli tafsad på. Att bli hånad. Att bli döpt i toaletten. Att bli förminskad till ett intet.
– Jag hade egentligen släppt det där, säger Karin Adelsköld till Corren.
Mobbaren mejlade
Tills nyligen. En av hennes värsta förföljare undrade i ett mejl om hon kunde komma och underhålla på den pizzeria där han jobbar.
Svaret lät inte vänta på sig:
”Jag skulle kunna komma och köra lite skämt om hur du (...) m fl gjorde mitt liv till ett helvete från 6:an och under hela högstadiet”.
Inlägget lades upp på Facebook och ledde till tusentals delningar, kommentarer och gillanden.
De flesta tog parti för Karin Adelsköld medan andra ifrågasatte hennes utsatta situation.
"Detta stämmer"
Då dök plötsligt en avgörande läsarkommentar upp i samband med en artikel på tidningen Metros hemsida.
"Jag kan intyga att detta stämmer. Jag jobbade på skolbiblioteket på denna skola. Eleverna "gömde" sig hos mej på rasterna för att slippa plågoandarna. Jag pratade med både rektor och lärarna om detta. Men ingen tog problemet på allvar".
Bakom raderna stod Gunvor Karlsson, Kisa, som på 1980-talet arbetade som skolbibliotekarie på Värgårdsskolan. Till Corren säger hon:
– Mobbarna var för jäkliga på den tiden. Det var ett rent helvete.
Räddade livet
Karin Adelsköld svarade på studs när hon läste Gunvor Karlssons inlägg:
"Men Gud där är ju du!!!! Den enda vuxna som lyssnade och brydde sig. Det är ju helt sanslöst. Vet du om att du räddade livet på mig"?
Det var så pass allvarligt?
– Ja, hon var den enda vuxna jag hade på skolan då. Hade hon inte funnits där då vet jag inte... min självkänsla var verkligen i botten.
– Och så höll hon biblioteket öppet för oss och var också rolig så vi fick skratta mycket.
Även Gunvor Karlsson minns glada stunder mitt i all dramatik.
– Vi hade tidningen "Biblioteksnytt" i biblioteket. Där fanns en tävling som gick ut på att skriva en slogan om varför man läste böcker. Jag skrev en slogan som lyder ”En bok är en vän som aldrig sviker” och skickade in den i Karins namn. En vacker dag kom hon glad i hågen och sa att hon hade vunnit.
Karin Adelsköld skrattar gott när jag berättar för henne om Gunvor Karlssons lilla anektdot.
– Vinnaren fick välja en bok i pris och Gunvor ville ha Anna Wahlgrens Barnaboken, så den fick hon av mig. Och hon har tackat tusentals gånger för det.
Uppskattad
Än i dag finns bevis på hur omtyckt Gunvor Karlsson var som skolbibliotekarie. I en skokartong har hon samlat brev, kort och prylar där elever visar sin uppskattning.
– De skrev också brev till kommunen att jag skulle få stanna kvar på jobbet, men det hjälpte inte.
Hur reagerade du på Karins kommentar i Metro?
– Jag blev rörd och varm i hjärtat. Tänk vad lite jag gjorde och vad mycket det betydde.
Blev du också utsatt av mobbarna med tanke på att du försvarade deras offer?
– Det tordes de aldrig. Jag var som en lejoninna.
Gunvor Karlsson är övertygad om att mobbning i skolan förekommer även i dag.
– Det är viktigt att lärare och skolpersonal är uppmärksamma och observerar vad som sker i alla vrår och hörn. Var inte rädd för att reagera och säga ifrån.