– Antingen köper du en flygbiljett, säger Liban Mohamud.
– Eller så måste du ta flyktvägen genom Somalia, Etiopien, Sudan, Libyen och över till Italien.
Han hade pengar och slapp helvetesvandringen genom stater som är svårt sargade av krig, terror och inre konflikter.
Han slapp även den våghalsiga resan i en proppfull båt på Medelhavet mellan Libyen och Italien.
På FN-uppdrag
Året var 2010. Den då 25-årige Liban Mohamud befann sig i Kenya.
Född och uppvuxen i Somalias huvudstad Mogadishu, universitetsutbildad i Somalia och Sudan, och nu anställd av Förenta nationerna (FN).
Uppdraget var att förmå anhängare till den militanta organisationen Al-Shabab att lägga ned sina vapen och börja studera i stället.
– Plötsligt blev det strid. Vi var femton. Alla hade vapen. Fyra av oss dog.
Polisförhör
Liban bestämde sig för att fly den afrikanska kontinenten för ett nytt liv i Europa.
När planet från Kenya landade på Arlanda blev han förhörd direkt. Polisen misstänkte att han var människosmugglare.
– Förhöret tog en hel kväll och jag släpptes först klockan två på natten.
Han hade missat anslutningsflyget till London och valde att söka asyl i Sverige. Han hade pass och beviljades uppehållstillstånd efter tre dagar.
Till Kisa
En ny resa väntade. Till Skellefteå. Med buss chartrad av Migrationsverket. Det var vinter i Sverige. Vargavinter.
– Och jag som hatar snö och kyla.
Liban ville snart bosätta sig i södra Sverige och valde att flytta till en bekant i Kisa i början av 2011.
– Jag ville inte till en större stad. Risken är stor att man hamnar med bara landsmän och försvinner i mängden.
– Mitt råd till andra är därför att söka sig till mindre orter. Då har man större chans att klara sig.
"Min första chans"
Och Liban klarar sig galant. Han ordnar lägenhet, lär sig snabbt svenska, söker jobb och får praktik i Horns skola.
– Det var min första chans i Sverige.
Den kristna miljön är inget som skrämmer. Samtidigt är han öppen med sin tro.
– Jag är muslim men jag bits inte.
På räls
Han tränar och spelar fotboll med Kisa BK och fascineras av hur svenskt föreningsliv fungerar. För att lära sig mer läser han böcker i ämnet.
– Det finns inget liknande i Somalia.
Det tycks gå som på räls för Liban i det nya landet. Men så berättar han om sin ankomst till Kisa station.
Knappt hade han hunnit koppla greppet om resväskan förrän ett gäng mopedister kom emot honom. De körde runt i cirklar kring Liban.
– Jag förstod inte alls vad de menade. Jag hade ju fått uppehållstillstånd och så gjorde de så här.
Fick fingret
Den första tiden mötte han även människor som gav honom fingret. Men Liban lät sig inte skrämmas.
– Jag bara skrattade och förstod att fingret gör mig ingen skada.
Det fanns även killar i fotbollslaget som till en början jäklades med Liban. Den förste som ställde upp på hans sida var en bosnisk man. Snart blev de många.
I dag är flera av spelarna hans bästa vänner.
Utskälld
Ett stort steg i livet tog Liban när han 2012 gifte sig med en kvinna från Somalia. De möttes första gången på bussen till Skellefteå.
Då blev han utskälld av henne. Men det är en annan historia.
I dag har de en son. Hustrun arbetar som lärare på Bäckskolan i Kisa. Liban är studiekonsulent på NBV i Linköping.
Med kunskaper i arabiska, somaliska, engelska och svenska är han en tillgång i studieförbundets arbete.
Och sannolikt även för andra delar i det svenska samhället.