De båda syskonen ser mycket av Fred i sig själva. Särskilt uttryck och sägningar, som ingen längre vet var de kom ifrån. "Många kunder säger att 'ojojoj vad lik du är din pappa'", säger Anna, även om hon menar att hon utseendemässigt snarare brås på sin mor.
Kontorets dörr vetter ut mot bilhallen där de skimrande Subarumodellerna står prydligt uppställda. Trots att Fred Johansson inte är med oss längre står hans namn fortfarande på skylten bredvid kontorsdörren.
– Nu är det ju dags att jag byter ut den där, säger Anna.
Vi går in i det svala rummet som tidigare var hennes pappas, men nu är hennes. Hennes bror Erik ansluter kort därpå. Tills för bara någon månad sen jobbade de ihop allesammans här på bilhandeln Grahns bilar i Kisa, syskonen och deras far. Även om Freds roll varit mer informell sista tiden.
– Vi har ju haft kontakt minst en gång om dagen. Han hade en enorm erfarenhet och kunskap, säger Erik.
Nu måste de klara sig utan sin pappa. Deras mamma Margareta gick bort 2008.
– Efter att hon dog så blev han ju jätteensam. Han gjorde saker som de hade gjort ihop och han sa att det var så sorgligt tyckte han, säger Erik.
Men så småningom fann han en ny partner, Görel. Intresset för jakt, fiske och natur förde dem samman. Vid det laget hade redan hans prostatacancer upptäckts. Det tärde, men han tappade aldrig förmågan att skämta om det.
– Han hade sin integritet och sin personlighet kvar, även om allt annat var för jävla jobbigt, säger Anna.
Han började som mekaniker, och gick sedan vidare till att äga hela bilhandeln.
I år skulle Fred ha firat sin 78:e födelsedag – han föddes den 7 maj 1945, och hans föräldrar gav honom därför namnet Fred. Som i "fred i Europa".
Det var ingen särskilt förmögen familj som Fred föddes in i. Hans egen pappa var arrendator i Kindabygden, och Fred jobbade till en början som dräng. Men det måste ha funnits en strävan efter något mer, resonerar Anna och Erik. Annars skulle han väl aldrig ha tagit det där steget över tröskeln till Arbetsförmedlingens kontor 1963.
– Då hittade de att Grahns bilar sökte en mekaniker. Så han ringde till Ture Grahn, och Ture Grahn frågade: "kan du nåt om bilar?". "Nej", sa Fred, "men jag kan lära mig", berättar Anna.
Resten är en historia som syskonen menar har berättats till leda. Men för nyare läsare kan man sammanfatta det så att Fred gick från bilmekaniker till lagerarbetare till bilförsäljare. Därefter blev han delägare, och till slut ensam ägare av hela firman.
"Han brann för att lyfta Kinda", säger Erik och Anna om sin pappa. Det var viktigt för honom att företag och andra verksamheter fanns kvar i kommunen. Och han fanns alltid där för att prata med de egna anställda, säger syskonen.
Under årens lopp drev han igenom flera stora förändringar på företaget. När GM gick in som delägare av Saab kom de med budet att Kisa var för litet för att fortsätta med försäljningen där. Då fick Fred en listig idé – bilhandlaren öppnade en filial i Tranås. På så sätt bildades ett distrikt ihop med Kisa som blev tillräckligt stort för att kunna fortsätta med försäljningen. Senare när Saab automobile gick i konkurs var han snabb med att byta inriktning och börja sälja Subaru. På något vis tog han sig alltid runt hindren.
– Kisa är och var för litet för att kunna hålla ett sånt här företaget egentligen, så enkelt är det. Men ändå så lyckades han.
Fred började spela musik inför publik redan som tonåring. Bilden är från tidigt 60-tal, gissningsvis tagen vid en talangjakt som hölls i Folkets park i Kisa. Ann Louise Hanson (t.v.) och Laila Westersund (t.h.) syns också på bilden.
Minst lika känd som Freds företagsamma sida, var hans musikaliska ådra. Elvis var den första stora idolen, och genom Annas och Eriks mamma fick han upp ögonen för de svenska visorna. Han spelade i folkparker, på ålderdomshem, och var med och ledde den numera beryktade allsången i Kisa.
Att ha en pappa som jämt stod på scen är ingenting som stört de båda syskonen. Det fick istället in dem själva på musiken. Anna spelar idag piano och gitarr, Erik gitarr och fiol. De olika aktiviteterna som deras far företog sig tog en hel del tid, men det var aldrig något problem, upplever de.
– Vi gjorde det här ihop hela tiden kändes det som. Så nej, han var ingen frånvarande pappa, han var en närvarande pappa.
Fred Johansson umgicks med alla, såväl den alkoholiserade diktaren som folk på slottet. Han älskade att ta del av människoöden, berättar Erik. "När han var ute på ålderdomshemmen sa han ofta det: 'skriv en uppsats om era liv!'"
Även om man kan konstatera att de gått i sin fars fotspår såväl musikaliskt som yrkesmässigt, så var det aldrig planerat. Erik hade flera olika jobb innan han började på Grahns bilar, och hans syster hade ursprungligen en helt annan karriär framför sig som sjuksköterska innan hon bytte spår.
– Det har aldrig varit så att vi självklart skulle vara i företaget. Men möjligheten fanns. Och därför var heller aldrig någon revolt nödvändig från vår sida, säger Anna.
Tvärtom. Istället för revolt blev det flera årtiondens arbete ihop på företaget. Och så som de varit med honom alla de där dagarna på jobbet var Anna och Erik med när deras pappa somnade in. När kroppen till slut gav upp, trots att huvudet så gärna velat mer. Fred Johansson gick bort den 28 april i år.
– Vi har ju alltid gjort saker ihop. Och nu har vi gjort det här ihop också.
Fred Johansson gick bort den 28 april 2023. Han blev 77 år.