Barnen har mutats med glass. Erik Andersson (V) kommer inslÀntrande pÄ Landets goda med de fyra ungarna i slÀptÄg. Snart kommer familjen att lÀmna Kisa för att flytta till Vimmerby. För Erik Anderssons del innebÀr det ett farvÀl till kommunpolitiken i Kinda. PÄ senaste kommunfullmÀktige avsade han sig samtliga politiska uppdrag.
Politiken har de senaste Ären varit en stor del av hans vardag. Om han kommer att fortsÀtta sin politiska gÀrning pÄ andra sidan kommungrÀnsen stÄr Àn sÄ lÀnge skrivet i stjÀrnorna.
â Var sak har sin tid, sĂ€ger Erik Andersson och ser varmt pĂ„ sina barn.
Att jobba i Vimmerby och ha familjen i Kisa blev till slut för mycket.
â Först och frĂ€mst mĂ„ste man prioritera familjen och jag tror att familjesituationen blir bĂ€ttre dĂ€r nere nĂ€r man har jobb och skola pĂ„ samma stĂ€lle. Det har varit mycket farande hit och dit den senaste tiden.
2017 gick han med i VĂ€nsterpartiet. Han har sedan barnsben identifierat sig som vĂ€nster â trots en pappa som Ă€r centerpartist och en morfar som Ă€r socialdemokrat. Relationerna har funkat Ă€ndĂ„.
â Jag var rĂ€tt irriterad pĂ„ nedlĂ€ggningen av KindagĂ„rds cafĂ©, Ungdomens hus vid StjĂ€rnebo samt Allhamraskolan. Det man hade gjort hĂ€r kĂ€ndes inte riktigt rĂ€tt. IstĂ€llet för att sitta hemma och tjura sĂ„ tĂ€nkte jag: "Jag fĂ„r engagera mig pĂ„ nĂ„got sĂ€tt i alla fall".
Sedan dess har det hÀnt mycket. DÄ hade var VÀnsterpartiet i Kinda runt elva medlemmar. Idag Àr siffran nÀstan fem gÄnger sÄ hög.
Att man lyckats bli sÄ mÄnga förklarar han med att partiföreningen har vÀlkomnat nya medlemmar och lyssnat pÄ dem. Flera av medlemmarna Àr ocksÄ nysvenskar, nÄgot som Erik Andersson tror gör VÀnsterpartiet i Kinda unikt i kommunen.
â Vi har sugit upp deras frĂ„gor och det de har brunnit för. Och sen har vi visat hur man kan göra politik av det. De politiska förslagen i vĂ„r partiförening kommer ofta underifrĂ„n. Jag tror att det har tilltalat.
â Jag tror att andra partier sneglar pĂ„ oss i och med att vi har lyckats fĂ„ mĂ„nga nya engagerade personer. Med viss avund kanske.
En av hans hjÀrtefrÄgor Àr skolan och skolsegregationen.
â I Kinda har vi inte det problemet. Vi har VĂ€rgĂ„rdsskolan dit alla ungar kommer oavsett vilken bakgrund förĂ€ldrarna har. DĂ„ Ă€r jag mer oroad över utvecklingen i storstĂ€der, med tilltagande segregation dĂ€r man kan gĂ„ en hel skolgĂ„ng med sina egna. Det blir vĂ€ldigt sorterat.
Det finns ingen segregation i Kinda dÄ?
â Jo, det gör det ju. Men det Ă€r betydligt enklare att hantera hĂ€r. Det finns olika bostadsomrĂ„den, men i sin klass sĂ„ har man ungar med olika bakgrund. Och de hamnar pĂ„ samma skola. Det tror jag Ă€r fundamentalt för att fĂ„ samhĂ€llet att hĂ„lla ihop.
Skolsegregationen leder till att mÄnga barn inte fÄr en bra start i livet, menar han.
â Vi som samhĂ€lle sviker dem rĂ€tt tidigt. IstĂ€llet hĂ„ller vi pĂ„ och hĂ€rjar om vem som kan spĂ€rra in brottslingar lĂ€ngst. För mig borde diskussionen handla om hur vi ger vĂ„ra ungar en sĂ„ bra start som möjligt sĂ„ att de kan ha ett gott liv. DĂ„ skjuter de inte ihjĂ€l varandra, sĂ„ enkelt Ă€r det.
En annan hjÀrtefrÄga Àr Àldreomsorgen.
â I och med att vi blir fler och fler Ă€ldre sĂ„ kommer behovet att öka. Redan idag Ă€r det jĂ€ttesvĂ„rt att anstĂ€lla den personal som behövs. Det Ă€r mĂ„nga som jobbar inom Ă€ldreomsorgen som Ă€r rĂ€tt "fed up" pĂ„ den situationen som rĂ„der.
Hur ska man knÀcka den nöten?
â Man kan inte fortsĂ€tta att spara pĂ„ verksamheten. För mig Ă€r det Ă€r uteslutet.
Han nÀmner bland annat ökad grundbemanning. Att inte slita ut personalen. Fler ska anstÀllas pÄ fasta scheman sÄ att behovet av vikarier minskar. Man ska inte behöva hoppa in för sjuka kollegor eller tvingas sÀlja sin semester.
â Genom att satsa och göra tillvaron mer drĂ€glig kommer de som jobbar att vilja jobba lĂ€ngre, orka jobba lĂ€ngre. Man mĂ„ste lyssna av den situation som personalen upplever.
Glassen Àr för lÀnge sedan uppÀten. Barnen har blivit rastlösa. Politiken sÀgs vara det möjligas konst, men att fÄ dem att sitta still blir alltmer omöjligt. För att möjliggöra politik krÀvs ocksÄ kompromisser. NÄgot de flesta förÀldrar kan kÀnna igen sig i. Det har blivit dags att lÀmna över Erik Andersson till sina barn. För, som han Äterkommer till flera gÄnger under intervjun:
â Allt Ă€r politik till syvende och sist.
SÄ Àven att vara pappa.