Det är en kyrkoherde med kluvna känslor som jag träffar i vardagsmorgonens stillhet i Kisa kyrka.
– Jag trivs fantastiskt bra här och har egentligen ingen anledning att byta.
I den efterföljande tystnaden blir ett ”men” hängande i höjd med orgelläktaren. Och Magnus Svensson fortsätter:
– Vadstena har en kyrklig dragningskraft med Pilgrimscentrum, folkhögskolan och som vallfartsort. Så det finns många utmaningar som känns spännande.
Han bekänner också sin kärlek till trakten i övrigt.
– Det är kulturellt intressant med Alvastra, Rök och Omberg.
I tanken tycks Magnus Svensson redan vara där, men först en tillbakablick på åren som kyrkoherde i Kinda.
När han sökte tjänsten fick han en bild av ett pastorat med god ekonomi, men med vissa problem i personalgruppen.
– Efter ett halvår visade det sig att vi inte hade någon ekonomi och att det var strul bland personalen var ett understatement (underdrift).
Nya mål för arbetet sattes upp för de närmaste 20 åren.
– Jag är realist, vill ha mål hur det ska vara och dessutom är jag långsiktigt envis. Att bara prata om hur någonting borde vara är det värsta jag vet.
Tonvikten lades på gudstjänst- och församlingsliv samt musik.
– Ingenstans i målsättningen stod det något om församlingshem eller andra byggnader.
Det ledde till försäljning av flera fastigheter. Även om det gnisslade i församlingsleden.
– I en vikande ekonomi måste man hålla igen och här fanns det bra förtroendevalda som vågade ta beslut.
Som kyrkoherde har Magnus Svensson gått i bräschen för att behålla församlingarna. I en tid när Svenska kyrkan går mot allt större organisationer.
– Jag är stolt över att ha brutit en lans för den lilla enheten och att lekmännen har så stort ansvar och inflytande.
Han tänker på de cirka 350 ideella krafter i pastoratet som gör insatser utan egen vinning.
Frågan är hur han ser på framtiden för kyrkan.
– Jag tror det blir jättetufft. Mycket av kyrkostrukturen måste dö för att det nya ska växa fram så att livsvärden ska få plats. Där är min stora oro. Men Jesus oroar jag mig inte för. Han överlever.
Vi lyfter blicken mot Vättern och Vadstena igen. Arbetet som kyrkoherde inleds vid nyår. Enligt Magnus är det stiftets främsta prästtjänst i en stad som han ser som Sveriges andliga centrum.