Kinda kommun tycker inte att elven har diskriminerats.
I mars kom beskedet att Diskrimineringsombudsmannen (DO) lämnat in en stämningsansökan mot Kinda kommun.
Anledningen var, menade DO, att kommunen inte vidtagit åtgärder mot bristande tillgänglighet i skolan och att, som följd av detta, en elev diskriminerades svårt.
Enligt DO hade eleven en funktionsnedsättning och var i behov av stödåtgärder. DO menade också att Värgårdsskolan ska ha varit medvetna om den begränsade funktionsförmågan ända sedan eleven började högstadiet. Trots det vidtogs, enligt DO, inte de tillgänglighetsåtgärder som krävdes. Till följd av detta gick eleven ut grundskolan med underkända betyg i flera ämnen.
Kinda kommun har en annan uppfattning och menar att eleven visst fått stöd och att det därför inte handlar om diskriminering.
Nu slår Tingsrätten i Linköping fast att de båda parterna landat i en förlikning. I förlikningsavtalet framkommer att båda parter vidhåller sina respektive uppfattningar, men att Kinda kommun betalar 100 000 kronor till den berörda eleven.
Om ni går med på förlikning och betalar 100 000 kronor – är inte det att erkänna att ni gjorde fel?
– Jag kan inte uttala mig i det här ärendet annat än det som kommunen har skrivit i förlikningsavtalet. Där tydliggör vi att det här handlar om en förlikning där skälen är samhällsekonomiska. Vi, som kommun, hävdar att vi inte har gjort oss skyldiga till diskriminering, säger Sara Frank som är chef för bildningsförvaltningen.
Vad menar du med att skälen är samhällsekonomiska?
– Det handlar om både kommunens och statens resurser. Sådana här rättegångar är oerhört kostsamma och omfattande, både i tid och i pengar.
Har fallet fått er att ändra rutiner eller hur elever följs upp?
– Det var väldigt länge sen det här hände. Det är klart att rutiner har ändrats sen dess, men inte på grund av det här fallet.
Bildningsförvaltningschef Sara Frank säger att hon inte kan uttala sig i det här ärendet annat än det som kommunen har skrivit i förlikningsavtalet. "Där tydliggör vi att det här handlar om en förlikning där skälen är samhällsekonomiska. Vi, som kommun, hävdar att vi inte har gjort oss skyldiga till diskriminering."
Elevens familj tycker att det känns skönt att sätta punkt och gå vidare.
– Det som känns bra är att mitt barn har fått någon form av upprättelse även om kommunen inte erkänner. Pengar löser inte det här, men det är ändå lite plåster på såren, säger en av vårdnadshavarna.
Vad hade kunnat göras annorlunda?
– Jag skulle ha anmält det här mycket tidigare.
Vad hoppas du på inför framtiden?
– Jag hoppas att det kommer hjälpa andra. Jag hoppas det kommer att ske en förändring i hur skolsystemet ser ut. Om det blir många sådana här fall måste de göra något. Det är för många barn som hamnar i samma situation.