Ur ett bisamhälle kan Staffan Hultgren få ut uppemot 20 liter honung i år.
Den fjortonde juli i år firades Kisa Biodlarförenings 100-årsjubileum. Föreningen grundades den sjunde september 1924 av Karl W Jacobsson och Karl Larsson under namnet Slätmons biodlarförening.
Idag består föreningen av strax under tio aktiva medlemmar och ett antal till som deltar sporadiskt, i vissa fall för att de bara bor här över sommaren. En av de aktiva medlemmarna är Staffan Hultgren, som odlar bin både i sin trädgård och i närheten av föreningens gemensamma bigård.
Vad gör folk intresserade av biodling?
– En del är nog fascinerade av bisamhällets speciella struktur. Att bidrottningen styr hela samhället, men att de trots det klarar sig utan henne om hon dör och lever på medan de försöker fixa en ny drottning. Sen är en del intresserade av honungen också och vill veta exakt vad det är i burken de äter ur.
Går det att försörja sig som hobby-honungsbonde?
– Nej, då måste du driva många samhällen industriellt, men det kan ju vara en biinkomst för en del, men den inkomsten är inte stor.
Hur är det att odla bin?
– Det är att ta hand om något, att göra något själv och att ha något att förkovra sig i. Det har varit en drivkraft hos mig, säger Staffan Hultgren.
Staffan har byggt sina egna bikupor. Råmaterialet är återvunnet, bland annat i form av vägskyltar som tagits ur bruk från när han jobbade på vägverket. Måtten mellan ramarna måste vara millimeterexakta och är inte lätta att få till på egen hand.
Det finns max en bidrottning per samhälle. Hittar du henne?
Sigvard "Bi-Sigge" Jacobsson, son till föreningens grundare Karl W Jacobsson, var drivande i föreningen fram till sin död år 2000. Hans första bigård i Harg är sedan 2013 föreningens tillhåll.
– Han började avla med det som kom att kalla Kisabiet. Ett gult bi med bra lynne, berättar Staffan Hultgren.
Under 90-talet var föreningen aktiv med annat än biodling och deltog i områdets marknader med bland annat lotterier och försäljning. De senaste åren har verksamheten mest bestått av bisamvaro på torsdagskvällar och enstaka gruppresor.
Biodling behöver inte göras komplicerat i verktygsväg. En enkel skrapa i järn och en rökpust räcker för att jobba med biramarna.
Biodling behöver inte göras komplicerat i verktygsväg. En enkel skrapa i järn och en rökpust räcker för att jobba med biramarna.
Idag är medelåldern i föreningen hög och antalet medlemmar har minskat en längre tid. Dessutom har vissa kupor drabbats av kvalster som är svåra att bli av med.
Men Staffan ser positivt på föreningens och framförallt biodlingens framtid i området. Trots hög medelålder har föreningen också några yngre medlemmar, som kan ta den vidare i den närmaste framtiden. Trakten har också flertalet yngre biodlare som inte är medlemmar i föreningen. Han tror att intresset för biodling står starkt, men att samhället i stort inte är tillvänt föreningar på samma sätt som under föreningslivets glansdagar.
Den klassiska biodlardräkten används sällan av moderna biodlare. Det räcker med täckande civil klädsel och i vissa fall bislöja. Staffan har kvar en gammal dräkt som inte sett så mycket användning.
Staffan Hultgren i sin vanliga biodlarklädsel.