"Man kan fÄ fram vÀldigt mycket utav vÀldigt lite. Hittar man en kassabok för fem Är sÄ kan man fÄ reda pÄ vÀldigt mycket om vad de har gjort", sÀger Ylva Gunnarsson om arbetet med den sÄ kallade loggboken för Kisa scoutkÄr. HÀr med Fredrik Larsson, kÄrens ordförande i Kisa.
Det började i Sydafrika.
Ledarskiktet i Storbritannien hade planer pÄ att hela södra Afrika skulle bli en enda federation under brittiskt styre.
Boerna, alltsÄ bönder, hantverkare och arbetare som invandrat till det som idag Àr Sydafrika frÄn Kontinentaleuropa, ville ha sjÀlvstÀndighet.
Ett krig mellan de tvÄ sidorna utbröt. I oktober 1899 belÀgrade boerna staden Mafikeng. En brittisk styrka pÄ 1 300 man höll stÄnd innanför stadens befÀstning i över ett halvÄr innan de undsattes. De leddes av officeren Robert Baden-Powell. Denne organiserade en kÄr av unga pojkar för underrÀttelsetjÀnst, det som dÄ kallades "scouting".
NÀr Baden-Powell ÄtervÀnde hem efter kriget fanns det enligt hans egna utsago mÄnga ynglingar som saknade nÄgot att göra. Han började dÄ organisera lÀger för de hÀr pojkarna, och tog avstamp i sina erfarenheter frÄn Sydafrika genom att lÀra dem om överlevnad ute i naturen.
SÄ kom scoutrörelsen till, och spred sig snabbt till andra lÀnder. Till Sverige kom den Är 1909, följt av scoutverksamhet för flickor tvÄ Är senare. KÄren i Kisa grundades Är 1921.
Men sÄ lÀnge har inte Ylva Gunnarsson varit med. Hon gick med i scouterna som ÄttaÄring, 1967, och kom till föreningen i Kisa Är 1972.
â Mamma tyckte vĂ€l att det var en bra fritidssysselsĂ€ttning, sĂ€ger hon.
Sedan dess har hon haft flera roller inom rörelsen, bland annat som ledamot i distriktsstyrelsen.
NÀr KisakÄren fyllde hundra Är tog den mÄngÄriga medlemmen och eldsjÀlen Jerker Carlsson initiativ till att man skulle skriva en bok om föreningens historia. Det blev Ylva Gunnarsson som fick uppdraget ihop med lokalhistoriskt intresserade Thomas Hensler, Kristina Nilsson, Peter Nilsson, Annica AskÀnge och Moa Hoffstedt.
Gruppen har gÄtt igenom ett digert material. Gamla dokument, tidningsurklipp, fotografier, och Àven samtal med folk som varit med i kÄren lÀnge, eller deras barn.
En sÀrskilt rolig upptÀckt som gjorts under alla timmars detektivarbete Àr den om hur omrÄdet kap Jocke i östra Kisa fÄtt sitt namn.
â Scouterna som var med frĂ„n första början brukade ha övningar dĂ€r pĂ„ somrarna, och tĂ€ltade dĂ€r. Mannen som Ă€gde marken hette Jocke, och han sĂ„gade ved tidigt pĂ„ morgnarna nĂ€r de lĂ„g och sov. Det tyckte de inte om, och dĂ€rför fick han heta kap-Jocke dĂ„, för att han kapade veden, sĂ€ger Gunnarsson.
BokslÀppet för scoutkÄrens loggbok hölls i Kisa bibliotek den 11 maj. Det var Ylva Gunnarsson som höll i projektet att ta fram boken, och hade en arbetsgrupp pÄ flera personer till sin hjÀlp.
I boken som nu gÄr att köpa finns kÄrens aktiviteter beskrivna Ärsvis fram till 1948, och dÀrefter har arbetsgruppen sammanfattat vad som hÀnt i sjok om tio Är. Ylva Gunnarsson menar att rörelsen har betytt mycket för bygden.
â Det Ă€r ju inte bara att man haft sina egna möten, utan man har ju varit engagerade i ValborgsmĂ€ssofirande, insamlingar, majblommor. Flyktingmottagningen har kĂ„ren varit vĂ€ldigt engagerad i de senaste 10-20 Ă„ren.
Det militĂ€ra tankegodset som prĂ€glat rörelsen och som lĂ„g till grund för dess tillblivelse â exempelvis i mĂ„lsĂ€ttningen att skapa stridsdugliga mĂ€n â har hon delvis förstĂ„else för.
â Det fanns vĂ€l pĂ„ mĂ„nga stĂ€llen pĂ„ den tiden ocksĂ„. Man fĂ„r ju tĂ€nka sig hur vĂ€rlden sĂ„g ut dĂ„.
Samtidigt tycker hon att rörelsen utvecklats i en positiv riktning, inte minst i Sverige dÀr man inte lÀngre gör skillnad pÄ pojk- och flickscouter. SÄ Àr det inte i alla lÀnder.
â Det Ă€r inte bara i scouterna som det Ă€r könsuppdelning globalt, du har ju hela skolsystemet. Vi har inte fĂ„tt med alla pĂ„ vĂ„rt tĂ€nk.