Infrastrukturkansliet (se faktaruta) har sedan 2010 arbetat för en upprustning av järnvägen mellan Linköping och Kalmar.
Målet är kortare restider, fler pendlare och ett ökat antal resenärer över lag.
I förslaget ingår helsvetsad räls och elektrifiering samt två olika trafikslag.
Dels regionala turer Linköping-Kalmar med relativt få stopp, dels lokal pendeltrafik Vimmerby-Linköping och Hultsfred-Kalmar med hållplatser på flera mindre orter.
Två rapporter
Trafikverket anser att en modernisering av banan är olönsam och gör tummen ner i sin rapport.
Regionförbundet Kalmar anser tvärtom i sin rapport och pekar på att en upprustning är samhällsekonomiskt försvarbar.
Det har lett till ett åsiktsdike mellan inblandade parter. Planerade möten den 9 och 10 september har ställts in liksom ett möte den 22 september.
Under tiden ligger de två diametralt motsatta rapporterna under lupp. Bland annat hos Trafikverket.
Delade meningar
Så vad händer nu, Michael Leijonhud, chef vid Infrastrukturkansliet?
– Jag har ställt samma fråga som du. Det enda jag vet är att man läser och begrundar rapporterna.
Enligt Leijonhud är Infrastrukturkansliet tillsammans med Regionförbundet Kalmar och Kalmar länstrafik för en upprustning.
Region Östergötland står i ett ingenmansland medan Östgötatrafiken förespråkar buss- och vägtrafik.
"Tillräckligt snabba"
Michael Leijonhud igen:
– Man ska aldrig ställa buss och tåg mot varandra. Båda är bra, men med buss löser man bara en del av behovet när det gäller restider och snabbhet.
Han betonar att det inte handlar om höghastighetståg till stora kostnader på Stångådalsbanan.
– Vi pratar tillräckligt snabba tåg som kan göra 160 km/tim på vissa sträckor och 140 km/tim på många andra.
Corren sökte förgäves på onsdagen en ansvarig chef vid Trafikverket för en kommentar.