Pelargonsorten "Astrid" är Anna-Lenas favorit. Eftersom ett av hennes barnbarn har samma namn är det kanske inte så konstigt.
– Det började med en vanlig sort, en Mårbacka tror jag. Den sorten har jag inte längre, jag tycker att den är ganska tråkig, säger Anna-Lena.
Istället är det många andra sorter som växer både i trädgården och i växthuset. Här finns bland annat stjärnpelargon, rospelargon, zonartic och Anna-Lenas favorit: Astrid.
– Jag har ett barnbarn som heter Astrid, så det passar ju bra, säger Anna-Lena.
Hon har bott i huset sedan 1986. Innan dess bodde hennes mormor och morfar här.
– Då såg tomten inte ut såhär. Vi har grävt upp en himla massa stenar, säger Anna-Lena och visar det lilla stenröset i ena hörnet av trädgården. Också där är pelargoner utplacerade.
Pelargoner i alla möjliga färger och former växer runt om Anna-Lena Falebrants hus. "Det finns så många olika sorter", säger hon.
700 pelargoner... Är det inte mycket jobb?
– Inte så farligt. De tål torka bra och sniglarna tycker inte om dem. Man får prata med växterna ibland bara, säger Anna-Lena med ett skratt.
I växthuset står många sticklingar från pelargoner. Det är både stamsticklingar och toppsticklingar.
Hon erkänner ändå att det kan ta upp till två timmar att vattna allihop och att det kan vara en del pyssel med att ansa dem. I växthuset finns flera krukor med sticklingar, men också stora pelargoner. Bland dem sorten "Chocolate Peppermint" som luktar som namnet antyder. Här finns också hängpelargoner med sina lite läderaktiga blad.
Kan du namnet på alla sorterna?
– Nej, inte utantill. Det finns namnlappar på alla.
Anna-Lena Falebrant är med i pelargongrupper på nätet, och har ett eget Instagramkonto där hon lägger ut bilder, tips och råd.
Strax bakom Anna-Lenas tomt börjar skogen.
Är det inte risk att pelargonerna blir uppätna?
– Vi har haft nästan allt utom varg och gris på tomten. Till och med ett lodjur. Rådjuren äter gärna knoppar, och det kan ju vara lite trist när man har gått och väntat på att en blomma ska börja knoppa sig.
"Jag mår bra i själen av pelargonerna", berättar Anna-Lena Falebrant.
Pelargoner är känsliga mot frost, och Anna-Lena flyttar ner allihop i källaren när vintern är på väg.
– Sedan börjar jag ta ut dem efter hand framåt våren.
Står det massor blommor inne i huset också?
– Min man tycker ibland att det blir lite mycket. Han tycker att pelargonerna luktar lite illa också.
"Jag tillbringar nästan all min lediga tid i trädgården och växthuset", berättar Anna-Lena.
Anna-Lenas äldsta dotter är också "pelargontok", som hon uttrycker det.
– Vi delar med oss av blommorna, och tips och trix.
Vad får du för reaktioner av folk som kommer?
– Ofta är det "Oj, är det såhär det ser ut?" Sedan brukar folk fråga mig om pelargoner: "Du som vet...".
Anna-Lena berättar att hon har varit utbränd, och att pyssla med blommorna hjälpte henne att må bättre.
– Jag mår bra i själen av det, säger hon.