Att jobba natt kräver ett stort egenansvar, menar undersköterskan Andreas Häll. "Jag måste ta tag i saker själv och kan inte förlita mig på att mina kolleger kan komma och hjälpa mig."
Klockan är 21:00. Andreas Häll har precis börjat sitt tio timmar långa arbetspass. Sedan sju år är han undersköterska på Bergdala äldreboende. Under ett och halvt års tid har han jobbat natt.
Att han skulle jobba inom vården fanns inte i hans vildaste fantasi. Så blev han arbetslös. Vad skulle han göra?
"Du har inte tänkt på vården? Det tror jag skulle passa dig", sa hans fru – både en och två gånger.
"Absolut inte", tänkte Andreas.
Allra helst vill Andreas jobba på demensavdelningarna.
"Man får använda hela verktygslådan, alla sina kunskaper. För ingen dag är den andra lik. Ibland är man någons faster, nästa dag dennes man. Att kunna tackla det och lösa de situationerna är utmanande."
Nu sitter han här. Och trivs som fisken i vattnet.
Att han är stolt över sin profession går inte att ta miste på.
– Jag kan inte tänka mig att jobba med något annat. Det här är jätteskoj. Jag har kanonkollegor och fantastiska boende som har helt otroliga livshistorier bakom sig. De har byggt det samhälle vi har. Det är klart de ska ha guldkant på vardagen.
Undersköterskan Andreas Häll jobbar natt på Bergdala äldreboende. Tillsammans med en kollega har han ansvar för fyra avdelningar som alla räknas som SÄBO (särskilt boende) plus ett korttidsboende. Utöver dessa finns fyra demensboenden, men där jobbar inte Andreas.
Även om Andreas uppskattar att jobba natt, är det inte alltid det lättaste. Särskilt inte när man har familj.
– Det gäller att ha struktur. Och mycket uteaktiviteter för barnen så att pappa kan få sova ostört.
Kanske är det därför livspusslet trots allt fungerar.
Det gäller bara att sova ordentligt.
– Första natten efter att jag har gått av är alltid jäkligast. Sover man för länge på dagen är man inte trött när det väl är kväll. Att sova inför, alltså innan man ska gå på ett pass, är inga problem. Jag har nog svart bälte i sömn. Jag kan somna var som helst, när som helst. Dock inte på jobbet.
För där går en knivskarp gräns. Passeras den är det, som Andreas uttrycker det, "tvärkört".
Jobbar man natt på Bergdala får man inte sova. Larmen slutar inte komma bara för att klockan har passerat midnatt. Personalen måste ständigt vara på tårna.
– Har man haft det hektiskt kan man sätta sig ner och andas lite, men sen är det bra med det. Snart är det igång igen.
"Mina nattkollegor är guld värda. Jag vet att jag kan lita på alla. Vi har en jäkla bra stämning."
Att jobba natt innebär ett stort egenansvar, menar Andreas.
– Mycket får man lösa själv. Vi är bara sex på natten och jag kan inte förlita mig på att mina kollegor ska komma och hjälpa mig. Visst försöker vi hjälpas åt så mycket vi kan, men det går inte att räkna med att man ska få hjälp precis när man behöver.
Vissa nätter är slitaget på baksidan av byxorna minimalt, menar han.
– Självklart finns det möjlighet att sitt ner, ta en kopp kaffe eller något att äta. Men det är larmen, alltså de boende och deras behov, som styr.
När nattpersonalen vid 21-tiden fått rapport av dagpersonalen börjar några hektiska timmar.
– Det sätter igång ganska så snabbt, med eventuella läggningar. Det är ju ett eget boende, så vi ska inte gå in och tala om för folk att det är dags att gå att lägga sig.
Ibland händer det att någon är orolig och mest av allt behöver prata.
– Ett samtal kan göra precis lika stor nytta som vid behovs-medicin. Kanske till och med mer. Samtalet med den äldre är guld värt. Både för mig, som anställd, och för den äldre. Det skulle finnas mer tid för det.
Hur känns det då om man inte har tid att ta det där samtalet?
– Då får man vara ärlig mot den boende och säga att man faktiskt inte har tid, men att man förhoppningsvis kan komma tillbaka lite senare.
Under natten går Andreas, två schemalagda tillsyner. En vid 23 och en vid 04. Däremellan är det toalettbesök och andra inkommande larm som han måste ta hand om.
En natt kan vara lugn eller hektisk, menar Andreas.
– Vi har vissa som ibland har svårt att sova. De är uppe mycket, sitter på sängkanten och kan inte riktigt komma till ro. Sådana nätter är mer hektiska. Men om alla sover och allt flyter på – ja, då är det en lugn natt. Det är en bra natt, ett bevis på att dagpersonalen har gjort ett bra jobb.
Sedan plingar det till i telefonen igen.
Andreas rusar iväg.
Klockan 07 imorgon bitti går han av sitt pass.