Pia och Marie har jobbat ihop i 28 Ă„r

Blommor, raka rör och vÀnskap menar Pia Schedenborg och Marie Svensson Àr de rÀtta ingredienserna. I snart tre decennier har de varit kollegor utan att en enda gÄng rykt ihop.

BÄde Pia och Marie har utbildat sig pÄ Blomsterskolan.

BÄde Pia och Marie har utbildat sig pÄ Blomsterskolan.

Foto: Elin E Elmström

Kisa2019-05-17 20:00

Det klingar nÀr dörren till Kisa Floristen slÄs upp. Krukor, lösblommor, trÀdgÄrdsprydnader och krukvÀxter samsas pÄ hyllplanen och i luften hÀnger doften av vattnade plantor. PÄ samma sÀtt klingade det för 28 Är sedan dÄ 18-Äriga Pia Schedenborg steg in pÄ den dÄvarande blomsterhandeln och för första gÄngen blev kollega med Marie Svensson.

– Hon ville inte alls att jag skulle börja jobba dĂ€r, för jag kunde ingenting om blommor utan jag bara behövde ett sommarjobb, berĂ€ttar Pia.

– Jag hĂ€nge kvar Ă€ndĂ„, fast att jag var oduglig. Marie blev nĂ€stan som mamma till mig. Jag var 18 och hon var 40. Eftersom vi varit i olika skeden av livet har vi aldrig kĂ€nt nĂ„gon konkurrens och det Ă€r kanske dĂ€rför det har fungerat sĂ„ bra. Hon lĂ€xar upp mig om hur saker ska vara.

De tittar pÄ varandra och skrattet bubblar upp till ytan. I timmar har de spenderat mer tid med varandra Àn nÄgon annan. NÀr Pia för 16 Är sedan bestÀmde sig för att starta en blomsterhandel var det sjÀlvklart vem hon ville ha med sig.

– Det inte jag vet om Pia vet ingen och det inte hon vet om mig vet inte heller nĂ„gon, sĂ€ger Marie med hĂ€nderna upptagna av att skĂ€ra till grenen av en cypress.

– Familjen Ă€r hĂ€stlĂ€ngder ifrĂ„n i antal timmar, menar Pia. Vi gĂ„r hĂ€r med varandra hela dagarna och nĂ€r det Ă€r toppar mĂ„ste man passa pĂ„ och dĂ„ jobbar man kanske sju dagar i veckan. Som vid morsdag och nĂ€r det Ă€r kommunplanteringar. Men under alla Ă„r har vi aldrig varit osams.

Hemligheten menar de Àr att vara Àrlig och att inte ta illa vid sig av den andres Äsikter.

– Vi sĂ€ger allt, vi gĂ„r inte tysta, tjurar och tĂ€nkter ”varför gjorde du sĂ„, varför sa du sĂ„â€ utan vi sĂ€ger ”Det dĂ€r var en ful bukett, den fĂ„r du göra om”, berĂ€ttar Pia.

– Vi öppnar munnen innan vi tĂ€nkter ibland, men det Ă€r inget illa ment, det Ă€r Ă€rlighet med kĂ€rek. Tycka olika mĂ„ste man kunna göra och ha debatter, men det Ă€r inte att vara osams.

Marie hÄller med.

– Det Ă€r inte finkĂ€nsligt. Vi kan sĂ€ga rakt ut ”Det dĂ€r vill inte jag göra idag, det fĂ„r du göra”. Ibland kan vi tycka att det Ă€r roligt att ha lite teaterdialog och hugga lite pĂ„ varandra, men det Ă€r ingen som nĂ„gonsin tar illa upp, utan vi vet exakt var vi har varandra. Aldrig har man gĂ„tt hem och kĂ€nt sig förbannad pĂ„ den andra.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om