Den första leveransen på 50 balar landade på Millingetorps gård utanför Kisa på onsdagen. En lika stor laddning dimper ner på gården även under torsdagen.
Bristen på eget foder har sin förklaring i en allt för klen skörd sommaren 2017.
– Först var det en torr vår. När vi sedan skulle skörda andra gången kom det regn i två veckor, säger Magnus Ericsson som satsade på ny ladugård, nytt djurbestånd och mjölkrobotar hösten 2012.
Av totalt 260 djur är 133 av dem i mjölkproduktion. Resten av boskapen består av kalvar och småkvigor. Tillsammans äter de tio balar per dygn.
Vid sidan av leveranser från Vikbolandet har han foder att hämta på granngårdar.
– Tillsammans räcker det till femtonde april. Sen måste jag få tag på mer som ska räcka till första juni.
En avgörande faktor är hur länge vintern håller i sig. Så snart djuren kan släppas ut på bete sjunker behovet av mat från fjolårets skörd.
Även Lars Johansson på Hovby gård i Västra Eneby märker av att tillgången på foder börjar sina.
– Det är nog lagom att det räcker ihop och vi har börjat hushålla.
För Hovbys del var det den regnrika hösten 2017 som ställde till det.
– Vi kunde inte åka ut på fälten för att ta sista skörden.
Betydligt lugnare sitter Lars-Rune Pettersson på gården Skräddarehemmet knappa milen söder om Kisa.
– Vi är inte direkt drabbade utan ser att klara oss.
Han säger också att det är allmän brist på hästfoder och ströhalm.
– Det blir jättedyrt att köpa.