Gunnar Källkvist slänger inte bara käft med kunderna utan också med sin granne på torget i Kisa. "Du borde ha en megafon på taket och spela "Fiskarens vals" säger han skämtsamt till Magnus Huzell.
Det var genom torghandeln i Kisa som "fiskkillen" Magnus Huzell lärde känna "ostkillen" Gunnar Källkvist.
Magnus Huzell hade jobbat på tryckeri hela livet, men 2020 lades kontoret i Linköping ner och han valde att börja jobba med människor istället.
– Jag fick jag följa med en kompis som körde en fiskbil i Västervik. Jag tyckte det var trevligt med nöjda kunder som köper direkt. Och på den vägen är det, säger Magnus som numera äger Familjens Fiskbil.
Fiskbilen står på två ben – dels hemförsäljning, dels torghandeln i Kisa, Linköping, Åtvidaberg, Mjölby och Vadstena. Sedan i mitten på februari finns de även på torghandeln i Rimforsa, dit Magnus flyttade för ungefär ett år sedan.
– Hemförsäljningen innebär att vi kör små slingor i bostadsområden eller på landsbygden. Jag brukar skicka ett sms om att vi är på gång. Det gör vi i princip i hela Östergötland.
Magnus berättar också att han samarbetar med Linköpingsföretaget Finca Solmark och deras distribution av citrusfrukter och avokado.
– I oktober-november blev det märkbart sämre konjunktur och då gick försäljningen ner. Jag blev lite nervös och började leta alternativ. Jag tycker själv att Finca Solmark är bra och tänkte att vi kanske kunde jobba ihop. Och det kunde vi. Jag har hittat en del nya kunder genom samarbetet med dem.
Fisken som säljs i Familjens Fiskbil kommer från grossister i Göteborg.
– Tyvärr är det väldigt lite svenskt. Hjälmargös har jag, och fiskköttbullar och sill från Skåne. Annars är det mest norskt. Det är så långt företagets utlandskontakter sträcker sig.
I bilen finns det frysboxar som drivs med aggregat som i en husbil. På torghandeln kopplar fiskbilen upp sig mot en laddstolpe.
Vilken fisk säljer ni mest av?
– På torghandeln är det strömming, säger Magnus tveklöst.
Hur mycket fisk går åt på ett år?
– Jag köper ungefär 700 kilo i månaden.
Magnus har ganska nyligen anställt ännu en kille på deltid, han är faktiskt den artonde anställde i företaget.
1985 var "ostkillen" Gunnar småbarnsförälder och hade en ansträngd ekonomi. Han sökte extrajobb hos en kille med fiskbil på Stora Torget i Linköping, och efter ett tag blev han heltidsanställd där. Gunnar är gammal fordonsmekaniker men jobbade med fisk i 30 år.
– Jag sa till killen med bilen att köpa en bil till, och sedan jobbade jag med fisk ända till 2015.
Då genomgick han ett par operationer och sålde ut sin verksamhet. Att jobba med färsk fisk innebär många, långa timmar som sliter på kroppen. Gunnar berättar att man är aktivt igång sex dagar i veckan mellan kl 05.30 och 19 på kvällen.
– Det var mycket och jag kände att det här går inte längre. Det tog ett år att få ordning på kroppen efter operationerna, och jag fick smak på att sitta hemma. Till slut var det min fru som hotade att "sparka ut" mig om jag inte började jobba, säger han och skrattar.
På torget i Kisa hade han sedan 1990 haft en fiskbil. Bredvid honom stod "killen med osten". Lagom till dess att Gunnar var redo att börja arbeta igen bad "ostkillen" om hjälp med att sälja oströrelsen.
– Då köpte jag den, och där är vi, säger Gunnar som har mellan 50 och 70 ostsorter i sin bil.
– Att jobba med ost är en lekstuga i jämförelse med att jobba med färsk fisk. Det gör mig glad och jag får träffa människor.
Gunnar köper nästan uteslutande allt från Norins Ost i Linköping.
– Vi är goda vänner och samarbetspartners. Jag kan ta ost ifrån hela världen via dom.
Inget i Gunnars bil säljs utan att han har smakat på det.
– Det godkänns genom min mun. Och jag vill att alla kunder ska smaka på osten innan de köper så att de kommer hem med något de tycker om, säger Gunnar.
Både Gunnar och Magnus är överens om att Sveriges bästa torgkunder finns i Kindabygden. Men de tar upp sin olika framtoning och approach till kunderna. Magnus menar att hans styrka som fiskhandlare är hans lyhördhet och hans hederliga metoder. Gunnar menar att hans styrka är "hans käft" och glimten i ögat.
– Gunnar är ju en social installation, säger Magnus med ett skratt.
– Så är det. Det är lite därför jag håller på med det här, svarar Gunnar.