Kremering allt vanligare i Kinda

Kremering har blivit vanligare i Kinda, vilket märks på Kisa kyrkogård. Den nya askgravplatsen är allt mer eftertraktad.

Foto: Ivana Vukadinovic

KINDA2015-10-02 21:30

Tidigare var det framför allt i storstäderna som kremering valdes framför traditionell jordfästning, säger kyrkvaktmästare och begravningsentreprenören Martin Eugén. Han jobbar med fem församlingar: Kisa, Västra Eneby, Tidersrum, Horn och Hycklinge. Kyrkogården i Kisa är störst och det är främst här han ser förändringen.

– I storstäderna är en orsak att aska tar mindre plats, men nu ser vi att det blivit vanligare här också. Anledningen är kanske främst att det inte är tvång att sköta platsen på askgravplatsen själv, säger Martin Eugén.

– Förra året kremerades över 80 procent av de avlidna i Sverige, säger Mattias Elofsson, kyrkogårdskonsulent hos SKKF, Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund.

Martin Eugén slutar snart för dagen. Men innan kyrkklockan slår elva går han från pastorsexpeditionen, på grusvägen intill kyrkogården där en vattenspridare stänker vatten på gravarna denna torsdagsförmiddag. Längst bort ligger askgravplatsen som färdigställdes år 2006. Sedan dess har dess popularitet ökat för varje år. Förr, innan 2006, fanns bara en anonym minneslund här.

– Många tycker att askgravplatsen är fin och det är som sagt vi som sköter platsen, säger Martin Eugén och tillägger att det inte är tillåtet att planera blommor på askgravplatsen, bara vasblommor och kransar är tillåtna.

Han pekar upp mot Borgarberget, säger att det är häftigt att gå dit upp på allhelgonaaftonkvällen och se ner på Kisa kyrkogård då ljusen och gravlyktorna lyser intill gravarna.

Under allhelgondagen är det full aktivitet på Kisa kyrkogård och Martin Eugén berättar att de förbereder dagen redan nu

– Vi kommer att servera kaffe och frallor och svara på frågor.

Det är nästan tyst, svagt dån från trafiken och fågelkvitter. Ett par, som är på väg att ordna med en grav, hälsar på Martin Eugén som hälsar tillbaka. Vissa dagar går någon fram till honom och anmärker på att blommor är vissna eller så. Egentligen är anmärkningarna mest en ursäkt för kontakt.

– Visst kan det vara sorgligt ibland, folk som besöker en grav kanske nyligen har blivit ensamma. Då kan det vara socialt att vara kyrkvaktmästare.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!