Kristina Salomonson har, med ett kortare uppehåll, arbetat inom Kinda kommun i 30 år. Hon förväntar sig att vara kvar på arbetsplatsen tills det är dags att gå i pension om 10 år.
Vi älskar Kinda
– Jag måste ju ha trivts i Kinda genom åren eftersom jag blivit kvar, konstaterar Kristina Salomonson med ett leende.
Hon har just visat in i ett mötesrum på det lugna kommunhuset, där hon arbetar som förvaltningssekreterare inom samhällsbyggnadsförvaltningen.
– Jag anställdes 1990, så jag har varit här ganska länge med ett uppehåll på drygt ett och ett halvt år mellan hösten 2016 och årsslutet 2017. Då sa jag upp mig och drev butiken Frideborg här i Kisa. Det var som en dröm som gick i uppfyllelse när Ingemar, som drev butiken då, hörde av sig och frågade om jag var intresserad av att köpa den. Jag svarade i princip ja utan att kolla upp någonting, skrattar hon.
Kristina beskriver en dåvarande längtan efter att få göra någonting annat, någonting eget.
– Jag hade säkert kunnat fortsätta med butiken, men det föll på den säljande delen. Jag kan sälja Kinda kommun för då behöver jag inte ta betalt, men att sälja någonting över disk åt mig själv var svårare än jag trodde. Du ska stå för varan, marknadsföra den och ta betalt. Det passade inte riktigt min personlighet.
Att prissätta varor och ta betalt för dem var svårt, minns hon.
– Ofta tänkte jag att "ska jag ta 20 kronor eller ska jag ta 10 för den här varan?" och så tog jag 10. Däremot står jag gärna ute på torget och delar ut broschyrer om Kinda kommun, det passar mig bättre. Jag ska hålla på med det här administrativa och det kom jag till insikt med ganska tidigt.
Större delen av sitt yrkesliv har Kristina arbetat på Kinda kommun, där hon trivs bra.
Efter det drygt ett och ett halvt år långa uppehållet från Kinda kommun kom Kristina tillbaka.
– Tjänsten jag har nu är väl egentligen samma som jag började med 1990, så cirkeln för mig är väl på något sätt sluten nu. Jag är inte så karriärssugen längre utan jag är ganska nöjd med det jag håller på med och tycker det är roligt.
Utanför arbetet är Kristina ganska kreativ, en stor kontrast till hennes uppgift inom kommunen.
– Jag brukar säga att jag virkar ur mig mina frustrationer i sjalar, skrattar hon.
Kristinas hund tillsammans med flera av hennes virkade sjalar.
Virka gör hon helst hemma i lägenheten som hon delar med sin man och deras hund. Efter många år i villa har de nämligen flyttat till lägenhet – givetvis i Kinda.
– Vi har hunnit med tre egna hus i kommunen sedan vi träffades 2004, men nu bor vi i lägenhet. Det passar oss ganska bra.
Lägenheten har till och med koppling till Kristinas uppväxt.
– Det är faktiskt så att jag är tillbaka i samma lägenhet som jag bodde i när jag var liten. Vi flyttade därifrån när jag var nio år och nu är jag tillbaka.
Kristina är både född, uppvuxen och än i dag boende i Kinda kommun. Hon ser sig själv bo kvar även framöver.
Att bo i lägenhet känns skönt, men Kristina belyser att det skulle kunna bli aktuellt med villa igen i framtiden.
– Men just nu känns det som en jättebefrielse att bara kunna gå in i lägenheten, stänga dörren och slippa tänka på allt runtomkring, som trädgård.
Paret har dock inte gett upp allt som har med villalivet att göra. Kristina och maken har en liten stuga i Pinnarp där de gärna vistas sommartid.
– Mina föräldrar arrenderade faktiskt campingen med servering i Pinnarp, åren 1968–1971, när jag var liten. Nu har jag själv en stuga i området där jag sprang runt som barn.
Kristina trivs med sitt arbete på Kinda kommun.
Nu är Kristina relativt övertygad om att hon kommer bli kvar inom kommunens verksamhet fram till pensionen om ungefär 10 år.
– Jag blir nog kvar här. Sedan hoppas jag att jag blir en glad pensionär som får leva, fortfarande här i Kinda kommun så klart, ler hon.