Mellan januari 2017 och augusti 2021 har 200 av totalt 1 721 anmälda brott i Kinda redovisats till åklagare och kan därmed, från polisens sida, räknas som uppklarade.
Detta motsvarar en uppklaringsfrekvens på drygt tolv procent, en siffra som tangerar snittet i såväl riket som i Polisregion Öst.
Innebär detta att chansen att anmälda brott i Kinda klaras upp är 12 procent? Riktigt så enkelt är det inte att svara på den frågan menar Martin Wiréhn och Martin Hedberg, gruppchef respektive förundersökningsledare, vid polisen i Linköping:
– Det som gör det svårt med just Kinda är att det är så få anmälda brott per år, det ligger på någonstans mellan 300 och 400 stycken. Tittar man på hela vår region anmäls det någonstans omkring 120 000 brott totalt, förklarar Hedberg och Wiréhn fortsätter:
– Eftersom det är så små siffror i Kinda är det vanskligt att bara se till den procentuella uppklaringen då varje enskilt ärende har större betydelse och procenten kan variera kraftigt. Kinda har en väldigt hög uppklarningsprocent inom vissa brottskategorier.
Poliserna lyfter fram våldsbrott, till exempel misshandel, hot och rån, som ett segment där Kinda sticker ut. I hela Polisregion Öst har 13,5 procent av brotten, sedan 2017, klarats upp. I Kinda har 38 av totalt 225 brott redovisats till åklagare – vilket motsvarar 17 procent.
– Under ett av åren har uppklarningsprocenten av våldsbrott i Kinda varit så hög som 25 procent. Jämför man det med riket som helhet är det en oerhört hög siffra, konstaterar Hedberg.
Vad kan den höga procenten bero på?
– Jag skulle kunna tänka mig att en anledning är att man i Kinda, när man anmäler brott, i större utsträckning känner till vem det är som har begått brottet mot en. I större städer är det kanske vanligare att man kommer i konflikt med någon man inte känner, svarar Hedberg.
På den andra sidan av skalan finns tillgreppsbrotten, alltså olika typer av stölder och inbrott. Här har endast 12 av totalt 509 anmälda brott de senaste åren redovisats till åklagare. Det motsvarar en uppklarningsprocent på drygt 2 procent.
– Det är exakt samma som riksgenomsnittet, inleder Hedberg och fortsätter:
– Tillgreppsbrott är bland det svåraste vi har. Det beror på att många av anmälningarna som görs inte har någon misstänkt gärningsperson eller något annat spaningsuppslag som vi kan jobba vidare med. Då inleds oftast inte en förundersökning.
Vad krävs för att ett tillgreppsbrott ska kunna klaras upp?
– Att det finns någon spaningsuppgift som polisen kan bearbeta för att komma fram till en misstänkt gärningsperson. Det kan vara att ett vittne sett någon eller något eller att det finns tekniska spår som går att analysera, svarar förundersökningsledaren.
Brottstypen med högst uppklarningsprocent i Kinda är narkotikabrotten. Här redovisas 58 procent av brotten till åklagare.
– Det är ett brott som ofta är egeninitierat av polisen. Trafikbrott, där uppklarningsprocenten ligger på 30 procent, är ett annat. Där finns det i princip alltid en misstänkt person vid anmälningstillfället, förklarar Hedberg.
Under tidsperioden, från januari 2017, har 13,7 procent av de anmälda brotten i Polisregion Öst klarats upp.
Är det en tillräckligt hög siffra?
– Som poliser vill vi såklart klara upp och lösa så många brott som möjligt. Sedan är det väldigt många faktorer som påverkar. Vi har till exempel höga beviskrav på oss, vilket är helt rätt, för att misstänkta ska dömas på korrekta grunder. Det vi får sträva efter är att bli lite bättre i våra utredningar och i vårt arbete, svarar Wiréhn och fortsätter:
– Sedan är det brottsförebyggande arbetet en stor del av vad vi gör. Där är det svårt att mäta effekten i siffror.
Skulle ökade resurser leda till fler uppklarade brott?
– Polisens resurser ska ju räcka till väldigt mycket men att vi skulle få mer resurser behöver inte per automatik betyda att vi klarar upp fler brott. Med det sagt är det väl så att behovet av vår utredningskapacitet oftast är högre än vad vi har resurser för, svarar Hedberg.
Varför är det viktigt att anmäla, även om brottet har en låg uppklarningsprocent?
– Om man inte anmäler får vi överhuvudtaget inte möjligheten att utreda brottet. Mycket av resursfördelning och andra faktorer inom polisen bygger också på var det anmäls brott och var behovet är som störst.