"Jerker Carlsson har varit en stor inspiration för mig", säger Emil Turesson
Emil Turesson har alltid varit intresserad av historia och tyckt om att engagera sig.
– Jag deltog i offentliga samtal om Kisa. Jag lyfte mina åsikter på Facebook om att mejerihuset vid Sveahuset skulle rivas. Då uppmärksammade Corren det och Kisa-Västra Eneby Hembygdsförenings valberedning tog kontakt med mig och ville få in mig i styrelsen, säger Emil Turesson.
På den tiden, 2014, hade Emil inte mycket erfarenhet av hembygdsgårdar.
– Men jag engagerade mig och fick förtroende. När vår förra ordförande avgick stod vi utan och jag fick frågan på årsmötet om jag kunde tänka mig att bli ordförande. Det var oväntat, men jag diskuterade det med styrelsen och fick stort stöd.
Utmaningen, som flera hembygdsförningar står inför, är att rekrytera yngre medlemmar.
– Förut har man bara kunnat engagera sig lokalt, men nu är nätverken större och möjligheterna fler. Man har hittat lättare sätt att tillgodose sina intressen på olika sätt, säger Emil och tillägger:
– Alla föreningar måste jobba med att få föreningslivet relevant för den nya generationen.
Emil Turesson är uppvuxen i Kölefors utanför Kisa. Han flyttade tillbaka till Kinda efter studier i Uppsala.
Emil önskar att det var fler som engagerade sig i sin hembygd. Han menar att om man är aktiv i en mindre kommun så har man som enskild stor möjlighet att påverka.
– Man har ett stort inflytande. Det gör att det är väldigt roligt att engagera sig, tycker jag.
Emil är också engagerad för att han vill föregå med gott exempel.
– Det är så lätt att tycka och tänka saker på sociala medier, men det är ingen som gör något. Jag kan inte sitta och tycka saker utan att föregå med ett gott exempel.
"Alla områden har sina kvalitet. Storstadsregioner kan erbjuda saker som inte Kinda kan. Men vi har andra styrkor som inte finns där".
Om man inte är engagerad går man miste om chansen att umgås med människor från olika generationer, enligt Emil.
– Ofta är det så att de man delar intresse med tenderar att vara i samma ålder som en själv. Nu träffar jag människor som jag naturligt inte alls gör lika mycket.
Förändringar i verksamheten kommer att krävas för att kunna locka till sig nya medlemmar, tror Emil.
– Vi är i ett skede där vi behöver pussla om lite. Det ska vara en balans mellan att förvalta kulturarv och traditioner. Vi behöver upprätthålla och förmedla det vidare och hitta på nya sätt att locka fler.
Emil är 35 år och betydligt yngre än resterande personer i styrelsen där alla utom en är pensionärer.
– Jag sänker medelåldern rejält.
Han är imponerad av all kunskap som finns runt om i Kinda.
– Det finns berättelser kring allt. Det är såna saker som gör att man får respekt för sin hembygd. Man förstår sammanhanget och kontexten som man lever och verkar i. Det finns en otrolig styrka i hembygdsgårdar. En stolthet och identitet i bygden.
Emil menar inte att engagemanget har gått ner utan att det finns ett annat behov.
– Förut har det funnits ett starkt behov av att ha gemenskap. Inte bara den sociala biten utan också för trygghet och säkerhet. De senaste 100 åren har det kommit reformer som jobbar för att ingen ska vara beroende av någon annan.
Emil Turesson, ordförande för Kisa- Eneby hembygdsgård.
I Oppebys Hembygdsförening finns också problem med rekrytering. Rune Larsson, 72 år, sitter som ordförande där.
– Det är svårt. I styrelsen är den yngsta strax under 60 år. Det är svårt att få med de yngre och att få dem engagerade. De har annat för sig och jobbar. Det blir lätt många pensionärer.
Föreningen har fler än 100 medlemmar. Även de är från den äldre generationen. Rune tycker att det är viktigt att bevara hembygdsgårdar för att personer ska veta hur det gick till förr.
– Det är viktigt att de finns kvar för framtiden. Underhåller man inte grejerna är de borta.
Elin Torstensson är 30 år och ordförande för Södra Kinda Bygdegille.
– Jag började engagera mig för några år sedan då Jerker Carlsson bjöd in mig i styrelsen och sen blev jag vald som ordförande.
Elin Torstensson menar att man lär sig mycket av föreninigen. "När man läser gamla bodelningar bråkade man över lakan. Idag kanske man inte vet varför. Men om man går tillbaka för att se processen att väva ett lakan förstår man på ett helt annat sätt."
Elin är engagerad för att hon tycker lokalhistoria är intressant.
– Jag vill hjälpa till att bevara den lokalhistoriska kunskapen.
Men Södra Kinda bygdegille har enligt Elin en ganska ung styrelse.
– I och med att styrelsen har föryngrat sig har medlemmarna också gjort det. Vi hittar på några saker som passar en annan målgrupp. Mixen av åldrar är bäst.
Det finns ungefär 1400 hembygdsföreningar runt om i Sverige.
Varför är hembygdsgårdsföreningar viktiga?
– Man ska ta till vara på det gamla. Vi skulle inte vara här idag om inte våra förfäder gjorde det jobbet de gjorde. Jag vill visa tacksamhet till dem och få förståelse för hur man levde förr.
Det finns ungefär 1400 hembygdsföreningar runt om i Sverige. Drängstugan i Olofsboda är inredd med gamla saker.