Efter fyra års slit: Nu är huset klart

Bakom kyrkan skymtar Åsunden och åt andra hållet en glimt av sjön Nimmern. Morgonens dimma hänger kvar, båda sjöarna spegelblanka. Det står säkert hjortar och iakttar oss när vi kör upp vid Oppeby kyrka.

Foto: Peter Jigerstrom

KINDA2017-11-20 15:12

Grusplanen framför huset är stor och vid, bottenvåningen har högt i tak och stora fönster. Ljuset flödar in i konferensvåningen. Rakt fram en dörr: PRIVAT.

Vi går in. Ovanför trappan möter vi Katarina. Hon är rätt beige och inte så högljudd, men sätter ändå stämningen direkt.

Här bor Karin och Börje Elofsson och de har valt att låta Katarina och Wilma och Karlslund, tillsammans med några andra, sätta prägel på deras hem. Ja, Katarina är en tapet, alltså.

För det är så, när vi kommer till Solhaga intill Oppeby kyrka i Kinda kommun, att det är tapeterna vi fångas av först. Huset byggdes 1909 och har varit skola och församlingshem mest hela tiden. Förskola ett tag också. Ända tills för fyra år sedan, då huset var till salu och Karin och Börje tittade på det.

Det såg väl rätt så trist ut, med brunmurriga vävtapeter, 50-tals köksluckor och några färgmässiga krumsprång av obeskrivlig art. Karin och Börje tittat på varandra när de minns, skakar på huvudet. Inte jättecharmigt, alltså.

Hela tomten var igenvuxen. Och så var det mossa på väggen på norrsidan, illa för ett gammalt trähus.

Men vad var det egentligen de föll för? Och begrep de inte vilket projekt det här stora huset innebar?

Jodå, visst begrep de. Och det var nog ljuset och rymden som fångade dem och fick dem att satsa på fyra intensiva år med hårt arbete, slipdamm och noll fritid. Vid första titten såg de bara allt jobb, men vid den riktiga visningen var de fast. Och de tycker det är bra att huset inte var sönderrenoverat. Både kvalitets- och stilmässigt har de fått mycket på köpet.

– Karin planerar och jag producerar, säger Börje och båda brister i skratt.

Sanningen är nog att båda är händiga och hjälps åt. Huset är ett gemensamt projekt.

Från ytterdörren och inåt är det tapeterna vi lägger märke till först. På bottenplanet är det fest- och evenemangsvåning, en annan av anledningarna till att de köpte huset. De ville skapa en gemensam verksamhet hemma vid sidan av de ordinarie jobben i Linköping.

Stämningen i bottenplanet är jugend, men mjuka organiska former; blomrankor och dekor av 1920-talsmodell. Tapeterna är Gamla Grand från Duro och ornamentik från Boråstapeters kollektion Karlslund. Möblerna är mestadels arvegods.

En trappa upp, i den egna våningen, blandar Börje och Karin gammalt med modernt. Här var tidigare två lägenheter med en gemensam hall, som delades av småskolefröken och magistern, tillika kantor. Nu är det en enda bostad på övervåningen. De har haft stor hjälp med bilder och historik av Kindabon Hans Holm, som växte upp här som son till magistern.

Det var här i hallen de började renovera. Under flera generationer av masonit, plastmattor och linoleum fanns fina trägolv och pärlspont i trappan upp.

Golven är mjuka efter slipning, lätt pigmentering och hårdvaxolja. All el måste bytas, ett grundkrav för Börje som är både elektriker och brandman. Av alla gamla kakelugnar och rörspisar finns det bara märkena i golvet kvar, de var borta sedan länge. En del fönsterfoder – och ett helt fönster i köket – är nytillverkade efter förlagor från huset.

– Det tar dubbelt så lång tid att renovera gammalt som att bygga nytt, säger Karin. Det man tar ned måste hålla ihop så att man kan sätta upp det igen, jämfört med att bara gå loss med kofoten.

De har ett par råd till den som är sugen på att ge sig på något så här stort:

– Sätt upp rimliga mål. Kör hårt en stund, ta sedan en paus. Ta ett rum åt gången – börja inte överallt. Gör HELT färdigt innan ni går vidare till nästa.

– Och se till att vara överens om samma mål, att ni har en gemensam bild. Viljan att jobba måste finnas hos båda. Och ge er inte på det om ni har små barn.

Nu är det dags för en paus i renoveringen. Senaste tillskottet är ett dubbelgarage i stil med huset. Virket hyvlades i samma dimensioner av en såg i Boxholm, tyvärr nedlagd sedan i somras.

Någon gång framåt finns en idé om ett växthus, men först ska naturintresset få sin stund. Svamp och lingon, och djuren som passerar över åkern intill. Börje kanske rent av hinner gå en golfrunda eller åka lite mc. Karin pratar om trädgården och verksamheten på bottenvåningen och tillägger:

– Det kommer nya projekt, var så säker.

Här bor: Karins råd om tapeter:

Karin och Börje Elofsson, 49 och 53 år. Karin har rötterna i Västerlösa och Vikingstad, jobbar som civilingenjör på ContextVision i Linköping. Börje kommer från Norra Vi, är utbildad elektriker och jobbar på räddningstjänsten i Linköping. Två vuxna barn var, och ett barnbarn.

Huset: Stjärnevik Solhaga, byggt 1909. Det var skola här till 1957. Takhöjden på bottenvåningen är 3,50.

Viktigt om ett hem: ”Vi tycker om att ha det fint ikring oss, det ska vara ordning och reda.”

Restid till jobbet: 35 minuter för Börje, en timme för Karin ända in till Storgatan i Linköping.

Inspiration och kunskap om tillverkare finns på sidor som samlat informationen, till exempel: http://www.tapetorama.se/ och https://www.tapethandeln.se

Välj tapeter som stämmer i stil med huset.

Välj tapeter som harmonierar där man ser mellan rummen.

Osäker om utseendet på tapeter på internet? Beställ tapetprov.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!