Det är som att trycka på en knapp. Frustrationen och missmodet väller fram när jag ber en grupp anställda inom hemtjänsten berätta om sin arbetssituation.
Samtliga vill vara anonyma, vilket vi återkommer till senare i artikeln.
Rösterna som höjs berättar inledningsvis om den goda stämning som en gång fanns. Innan sparförslaget på två miljoner kronor och krav på så kallad effektivare brukartid blev känt för en tid sedan.
"Det känns som att allt är vårt fel och att det är på oss det alltid ska sparas. Det har hållit på i fyra år nu".
"Arbetet har blivit ett ekorrhjul och stressen gör att man undrar hur länge man ska orka. Brukarna blir dessutom fler och sjukare".
Irritationen riktar sig främst mot socialchefen Joachim Samuelsson.
"Droppen blev när han stoppade en planerad utbildningsdag för halva arbetsstyrkan. Då kunde vi inte få den utbildning som den andra halvan hade fått och som vi så väl behövde. Bland annat kring en ny akutväska och ett utökat samarbete med hemsjukvården".
"Vi upplever en ökad stress i vår arbetssituation på grund av schemaförändringar och förändringar i arbetssätt som tar energi och tid. Detta har lett till att flera av våra erfarna kollegor har valt att sluta vilket har lett till en ännu mer pressad situation för oss som är kvar. Trots det visar enkäter att 90 procent av våra brukare är nöjda. Frågan är vem som ska göra jobbet framöver. Vi som är kvar kan inte slå knut på oss själva".
Vad får er att orka?
"Vi har pratat om det och sagt att vi borde göra något annat. Samtidigt har vi stöd i varandra och tycker att arbetet i grunden är givande och roligt. Tack och lov har vi en chef (för hemtjänsten) som vi kan prata med även om han inte kan göra underverk".
Enligt förslag ska sju, åtta tjänster inom hemtjänsten bort till 2019 för att sänka kostnaderna.
"Det är obegripligt att man vill göra sig av med personal när det samtidigt är svårt att få tag på vikarier".
Ni har fått nya tekniska lösningar som ska underlätta arbetet och leda till att ni "sparar tid".
"De tekniska förändringarna har snarare lett till att saker och ting tar längre tid. Exempelvis har vi en mobiltelefon i jobbet som loggar ut av säkerhetsskäl och det tar tid att logga in på nytt”.
"Jag tror inte högsta ledningen förstår hur vi har det".
Hur har ni det?
"Exempelvis vad det gäller att transportera sig mellan brukare så går eller cyklar vi huvudsakligen. Vi har ett fåtal bilar att tillgå och det skapar ibland problem när det är svårt att hinna med utan bil. Detta leder till att vissa använder sina privata bilar och annars får man springa mellan ställen. Under kvällspassen när vi endast är två stycken enligt det nya schemat kan varje person ha upptill 30 besök. Då blir det inte mycket tid hos varje person och det är press och stress för att hinna med”.
Ibland inträffar även akuta situationer.
"Måste vi larma ambulans blir tidsschemat förskjutet rejält eftersom vi måste vänta tills ambulansen kommer".
"Vi jobbar så mycket vi kan, men orkar inte köra i ett hundra knyck hela tiden. Vi måste hinna andas också. Sedan får man inte glömma att det är människor vi arbetar med. Och det måste finnas fler arbetsplatser där de anställda kan sitta ner och ta en kopp kaffe”.
Varför framför ni inte era synpunkter till er högsta chef Joachim Samuelsson?
– Vi törs inte. Skulle vi bli uppkallade till honom skulle vi bli pressade av härskarteknik och vi är inte vana vid det. De gånger några av oss har lyft saker uppåt har vi snarare fått kritik än blivit lyssnade på. Det känns inte som om våra åsikter och tankar räknas”.
