Emil Turesson jobbar som kulturhandläggare i Kinda kommun.
– Projektgruppen har funnits i minst 15 år, säger Emil Turesson som är bibliotekarie i Kinda kommun och en av eldsjälarna bakom projektet.
På 1880-talet flyttade Emilia Johansson till Kisa från Nykil och startade fotoateljé vid Kärleksstigen.
– Sedan kom Adolf Stahre, Eric Falk, och Lars Pettersson. Varje gång har lite grann av bildmaterialet gått vidare, samlingarna har följt med till nästa fotograf. Så höll det på fram till 2000 då Lars avslutade sitt yrkesverksamma liv, säger Emil.
På Kisa Hembygdsgård finns Kindabilds arkiv. Arbetet med att digitalisera alla bilder fortlöper.
Efter Lars Petterssons bortgång tillföll hans fotosamling Kisa Västra Eneby Hembygdsförening.
– Sedan dess har arbetet till stor del handlat om att digitalisera alla de här bilderna. Det är omkring 200 000 bilder.
På bilderna, som alltså kan dateras tillbaks till 1880-talet, kan man hitta gamla släktingar.
Emil Turesson bläddrar bland bilder tagna av Adolf Stahre, på bland annat sjukhuset i Kisa som revs på 1980-talet. "Det är lite symptomatiskt att vi vet namnen på alla läkarna, men väldigt få av namnen på sköterskorna", säger han.
– Där har det gjorts ett enormt arbete. Man tog tidigt initiativ till att ha dokumentationsträffar. Ända sedan hembygdsföreningen tog emot fotosamlingen har det funnits folk som har jobbat med att identifiera människor på bilderna.
På träffarna har arbetsgruppen gjort ett urval av bilder som de går igenom med besökarna.
– På det sättet har man snappat upp det som folk reagerar på – vem personen på bilden är, var det är någonstans, och annan kuriosa av värde.
Kindabild håller på att digitalisera sina bilder. "Vi vill fortsätta utveckla arbetet med nyckelord, så att det ska bli lättare att söka på till exempel namn och ort", säger Emil Turesson.
Gruppen är öppen för alla som är intresserade. Hembygdsföreningen ser gärna att man stöttar genom att bli medlem, men vem som helst är välkommen. Det brukar vara mellan åtta och tio träffar om året.
Vet ni hur många människor som finns på bilderna?
– Det är tusentals. Tiotusentals. Kanske till och med hundra tusentals.
Så alla är inte identifierade?
– Nej, nej. Det är det som är den stora utmaningen och det som är så värdefullt med den här gruppen.
Varför är det så fascinerande med släktforskning?
– Det är väl just det där att personer som man kanske bara känner till namnet eller bara har stött på visar sig vara någon man har en relation till. En eller två generationer brukar gå bra att härleda med efternamn, men går man ännu längre tillbaka blir det patronymikon.
Patronymikon innebar att barnen ärvde sin fars förnamn som efternamn. Om fadern exempelvis hette Hans Andersson fick sönerna heta Hansson och döttrarna Hansdotter.
– Men om man bara får ett namn så kan man börja nysta.
Har du själv hittat någon okänd släkting?
– Tre generationer tillbaka har jag sett. Kindabild var första gången jag såg ett foto på min farfarsfar. Det var innan jag själv var engagerad i hembygdsföreningen.
"Priset är mest symboliskt, men det betyder mycket att vi får den bekräftelsen", säger Emil Turesson.
Projektgruppen Kindabild är glada att ha vunnit årets kulturpris från Kinda kommun. Prissumman är på 10 000 kronor.
– Mest är det en bekräftelse på att Kindabild har gjort ett arbete som kommer till stor glädje och nytta för Kindaborna. Det handlar om att säkra upp kulturarvet, att det fortlever för eftervärlden.
Vad ska ni göra för pengarna?
– Det vi vill jobba vidare med är att skapa nyckelord så att man kan söka bredare i databasen.
En av bilderna i Kindabilds Adolf Stahre-samling.
Sedan 1995 delar Kinda kommun ut ett kulturpris för att uppmärksamma förtjänstfulla insatser inom kulturområdet. Priset utdelas till en eller flera personer som är bosatta i, eller har anknytning till, Kinda kommun och har utfört en för Kinda kommun värdefull kulturgärning. Kisa Västra Eneby Hembygdsförening tog emot priset vid Nationaldagsfirandet på Kisa Hembygdsgård 6 juni.