Helen Bizzotto som är ridskolechef har träffat många av lägerdeltagarna förut. "De brukar alltid komma tillbaka".
Helen Bizzotto har jobbat på lägret för personer med funktionsvariation i flera år.
– Det är så roligt att se hur deltagarna tycker att det är kul. De kanske inte har så mycket andra aktiviteter så det blir mycket stillasittande, speciellt under corona.
Är det stor skillnad på detta läger jämfört med andra du har?
– Allt tar längre tid. Man får jobba utifrån de förutsättningar som finns. Det får ta tid för frukost och ryktning.
Helen Bizzotto tycker att hästarna är väldigt tillmötesgående med de nya ryttarna.
– Det är som att de förstår att de ska tagga ner lite. Hästarna klarar av allt även om ryttaren sitter lite snett. De kanske råkar få ett slag när de blir iordninggjorda men de bara blinkar till lite och accepterar det.
I det stora hela sköter ridskoleeleverna, trots en del svårigheter, om hästarna själva. Det finns också ett stort antal medhjälpare på lägret. Det är ungdomar som är aktiva i Kinda Ridklubb.
– Jag tror att det är nyttigt för dem. Flera som har varit med tidigare brukar säga att det har varit lärorikt. Alla träffar inte personer med en funktionsvariation i vardagen. Det är bra att se att de vill göra det alla andra gör, även om det tar längre tid.
Frida Holmer sätter på tränset på hästen Blå.
Therése Franzén är rullstolsburen men kan kratsa hovar ändå.
– Det är kul att vara tillbaka på lägret.
I och med att Therése Franzéns ben inte fungerar som vanligt använder hon dressyrspön för att hästen ska förstå när den ska gå framåt.
– Det är som att hästen känner av det. Att det gäller att vara skötsam, säger Thesése Franzén.
– Alla hästar skulle inte gilla det, men hästen Asta svarar bra. Vissa hästar och ryttare går bra ihop, säger Helen Bizzotto.
Med hjälp av dressyrspön kan Therése Franzén styra hästen.
Axel Söderberg är en ridelev som varit med i flera år. Vanligtvis sitter han i rullstol men nu byts den ut mot hästryggen. Genom en hiss kan han lyftas upp ur rullstolen och ner på hästen. Det är inte alla ridskolor har en sån hiss.
– Det brukar bara finnas på stora ridskolor. Det krävs en del av hästarna. Alla hästar gillar inte hissen, att stå still och att någon sätts på dem ovanifrån, säger Helen Bizzotto.
Ella Björnbär har med sig sin egen häst, Miramis, till lägret.
– Jag fick honom när jag var 11 år.
Vad är det roligaste på lägret?
– Att slippa stress, föräldrar och jobb. Också att bada, äta glass och träffa mina kompisar.
Ella Björnbär både skrittar och travar i paddocken.