– 2022 gjordes en så kallad "musselinventering". Sjön håller flera arter av stormusslor. Det var då vi hittade arten vandrarmussla. Vi följde upp 2023 och hittade den återigen på samma plats. I år hittade vi vandrarmusslor på sex platser, berättar Carl-Johan.
Totalt hittades och dokumenterades 63 stycken vandrarmusslor, en invasiv art som breder ut sig snabbt. Carl-Johan tror att arten funnits i sjön i 4–5 år.
– Man hittar dem på stenar, grenar och på andra musslor, säger Carl-Johan och berättar att vandrarmusslorna i Nimmern som hittats är mellan 2 millimeter och 4 centimeter.
Några av dem som hittats i Nimmern är små i storleken, vilket tyder på att de är yngre individer. Carl-Johan är nu orolig för att vandrarmusslan ska sprida sig ner till Åsunden och vidare nedströms i Stångån.
– Man vet inte om den finns i Åsunden. Det finns inga inventeringar som fångar upp förekomsten av vandrarmusslor på ett bra sätt. Det skulle behöva göras inventeringar på olika ställen i Stångåsystemet. Om 10–30 år kan de finnas längs hela sträckan.
Hur sprider sig musslan?
– Den är frisimmande i sitt larvstadium, och kommer antagligen med båtar och redskap. Därför är det viktigt att man lär sig hur de ser ut och att det kan vara känsligt att flytta saker mellan olika vattendrag. Båtar måste vara helt torra innan de flyttas och betesfisk bör komma från samma vatten.
Vad är problemet med vandrarmusslan?
– Dels kan de göra det svårt att bada vid vissa ställen – det är vassa rackare! Men främst tar de utrymme från andra arter och påverkar vegetation och ekosystem. De slår ut det som finns lokalt.
Vad kan man göra åt det?
– Inte så mycket, tyvärr. Det är en komplex problembild och en svår art.
En viss skillnad mot andra sjöar är Nimmerns snabba växlingar i syrehalter. På endast ett par dagar kan det växla från goda syreförhållanden till syrefritt.
Vattenpest, även den invasiv, fanns i stora bestånd för några år sedan.
– För ett par år sedan kunde man knappt ta sig ut på sjön med båt från bryggorna i Nimmern på grund av vattenpesten. 2023 försvann den lite, och 2024 var den i princip helt borta.
Höga halter av fosfor har upptäckts i sjön, och troligtvis uppstår syrebrist i sjön flera gånger om året.
– Det är trixigt, många olika faktorer påverkar. Dels internbelastning, det vill säga att fosfor släpper från sjöns botten, dels externkällor. Näringen kommer till sjön från flera källor.
pH-värdet låg också på en mycket hög nivå, runt 8,9, berättar Carl-Johan.
– Detta kan vara tecken på att kalkhaltigt vatten sköljts ut från omgivande marker 2024 i och med mycket vatten. Det kan också finnas kopplingar mellan höga växtplanktonkoncentrationer och ett högt pH genom att koldioxid förbrukas vid fotosyntesen, säger han och menar att hans bedömning ändå är en spegling av sjöns försämrade status.
Han menar ändå att det som på vissa plan observerats i Nimmern inte finns på så många andra ställen.
– Till exempel gjordes ett fint fågelfynd i form av den starkt hotade arten brun glada, och flera havsörnar observerades.
Carl-Johan vill lyfta fram Nimmerns fiskevårdsområdesförening (FVOF) och det arbete föreningen utför i Nimmern.
– Vi har fått ny kunskap om Nimmerns natur. Men det är olika förhållanden i olika sjöar, och det skulle behövas minst tio liknande projekt i den här lilla regionen, säger han och lyfter upp att kunskapen om invasiva arter i Kinda kommun bör öka. Här är kommun, vattenråd och andra organisationer viktiga aktörer.