Fredrik Bäckhjems två barn är sju respektive nio år.
– Min storebror och jag prästvigdes samtidigt. Det har inte hänt i Linköpings stift sedan 1800-talet, att två syskon som inte är tvillingar vigs samtidigt, berättar han.
Fredrik Bäckhjem och hans bror är dock olika i sina prästroller, menar han. Hans bror är mer av en ”citypräst” medan Fredrik själv är en landsbygdspräst.
Fredrik jobbade som vikarierande kyrkoherde i Aneby i Småland och blev sedan erbjuden att söka tjänsten på fast basis.
– Jag sökte den, men sedan drog jag tillbaka ansökan.
Varför det?
– Jag är uppväxt strax utanför Vikingstad och kände att jag började längta hem. Sedan tyckte jag också att det är svårt att vara chef och leda personal när man själv har varit en del av arbetslaget.
Fredrik Bäckhjem är ny kyrkoherde i Kinda pastorat. "Jag har fått ett väldigt positivt bemötande", berättar han.
Fredrik bor fortfarande i Aneby, men planen är att flytta till antingen Kisa eller Horn med sin fru Jenny och deras två barn.
– Min äldsta dotter sa att hon inte vill behöva åka buss till skolan. Hon vill kunna gå eller cykla, säger Fredrik och skrattar.
Vad var det mer som lockade med Kinda pastorat?
– Kyrkan är involverad i många verksamheter här, det tycker jag om. Det står i pastoratets styrdokument församlingsinstruktionen att de vill vara mer närvarande i samhället. Det verkar Kinda pastorat vara bra på genom sina olika aktiviteter.
Fredrik Bäckhjem började som kyrkoherde i Kinda pastorat den 1 oktober i år.
Hur kom det sig att du blev präst från början?
– Jag gick i söndagsskola som liten, men efter det rann närvaron i kyrkan ut i sanden. Men när min bror skulle konfirmeras så följde jag med och hjälpte till på gudstjänster och började känna att det var något som passade mig.
"Nu ska vi fundera på hur vi kan locka yngre besökare", säger Fredrik Bäckhjem.
Men planen var egentligen en helt annan. Han ville bli lärare i språk, eller översättare. När han mönstrade 2007 var det för att bli tolk.
– Det var ungefär tretusen ord att plugga in på två veckors tid, och provet skulle skrivas för hand. Två dagar innan jag skulle åka och göra provet välte jag med cykeln så olyckligt att jag bröt fingret. Så jag kunde inte skriva för hand, berättar han.
Året därpå fick han möjligheten att skriva provet igen.
– Men då visade det sig att det inte bara var tolk jag skulle utbildas till, utan också förhörsledare. Det var metoder jag inte alls tyckte om.
I stället blev han erbjuden en tjänst som vaktmästare i en av kyrkorna i Linköping.
– Den dåvarande biskopen Martin Lind sa till mig en dag för många år sedan ”Du kommer att bli präst så småningom”.
Hur var det att höra?
– Det kändes märkligt då, men sedan utbildade jag mig till just präst i Linköping och i Lund, säger Fredrik och skrattar.
"Nu ligger fokus på att lära känna personalen och de olika verksamheterna", säger Fredrik Bäckhjem.
2014 var han färdigutbildad och påbörjade sin tjänst som pastorsadjunkt (första året som präst) i Mantorp. Han fick fast tjänst och var kvar i totalt två och ett halvt år innan han började i Aneby där han främst hade ansvar för kyrkans barn- och ungdomsverksamheter.
– Sedan var jag föreståndare på Gransnäs ungdomsgård i ett och ett halvt år innan jag återvände till min gamla tjänst i Aneby pastorat och för två år sedan fick jag vikariatet som kyrkoherde i Aneby.
Och nu är han alltså på plats som kyrkoherde i Kinda pastorat sedan 1 oktober i år.
Vad utmärker en bra kyrkoherde?
– Att man har ett helikopterperspektiv och känner till vad som händer i bygden. Att man läser på och att man vågar delegera uppgifter.
"Kyrkan måste vara relevant i samhället", säger Fredrik Bäckhjem.
Nu ligger Fredriks fokus främst på att lära känna både personal och kyrkans olika verksamheter.
– Jag kommer att vara ute på de olika verksamheterna. Jag ska till och med jobba på kyrkogården.
Han har redan märkt att det finns ett stort engagemang bland både kyrkans personal och i församlingen.
– Alla vill gärna hjälpa till på olika sätt.
Kyrkan har ju tappat många, både medlemmar och besökare. Behövs kyrkan, egentligen?
– Ja, det tror jag. Vi jobbar med människor genom hela livet, från det att de föds till det att de dör. Där och däremellan finns vi med som stöd i livets olika förändringsskeden.
Fredrik Bäckhjem var bara 25 när han prästvigdes. "Då var det en del som undrade var den riktiga prästen var när jag kom", säger han och skrattar.
Du är bara 35 år. Hur är det när människor möter dig och kanske förväntar sig en äldre präst?
– Det var värre när jag precis hade blivit vigd och bara var 25. Då trodde folk oftast att jag var med för att hjälpa till, svarar han och skrattar.
Än så länge har han bara positiva upplevelser av Kinda, de människor han mött här och de kyrkor han har besökt.
– Min plan är absolut att bli kvar här. Dels för mina barns skull, men också för att det tar tid att sätta sig in i allt. Och om man kanske behöver göra förändringar så får man tänka långsiktigt.