Festivalgeneral Daniel Zetterlund från Björkfors har arrangerat Valöfestivalen fem gånger tidigare. Efter lika många år i träda är det äntligen dags igen.
Kvällssolen har löst sitt gyllne hår över sjön Björkerns lätt krusade vatten. En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat östra hörnet av Kindabygden i en lummig sommarkostym. Idyllen är ett faktum. Så hörs ett taktfast dunk-dunk-dunk. Den dansvänliga rytmen strömmar ut från dansbanan på festplatsen Valö, strax utanför Björkfors. Där är det festival, dans och hålligång och alla är där.
– Det var dags nu, säger festivalledaren Daniel Zetterlund, uppenbart nöjd med att kvällen är igång. Det känns jättebra. Vi har fått fin respons. Efter fem års uppehåll vill vi sparka igång folkfesten igen.
Och folkfest är nog precis det rätta ordet. När Corren kommer strax efter klockan åtta är här redan mycket folk. Både unga och mer rutinerade festbesökare har styrt kosan mot Kindabygdens pärla för att njuta av musik, mat och magisk natur.
Rätt som det är springer vi på Björkforsprofilen och Valöveteranen Sievert Johnsson. Han har varit med sedan det mytomspunna 60-talets skimrande dagar. Det var då det omtalade publikrekordet på över 3000 personer sattes.
Vad är det som gör Valö så speciellt?
– Det är det att det är en ö och att det finns en dansbana här. Vi som jobbar med Valöfestivalen vill hedra minnet av de som en gång byggde den här platsen. Vi vill att den ska leva!
Många hade kommit till Valö för något gott på fatet – och i glaset. Några hade siktet särskilt inställt på den legendariska räkmackan.
Visst finns den både en och annan här som var med på tiden då det begav sig, men för några är det första gången som Valö ristas in i det centrala nervsystemet.
– Det är första gången vi är här och det är så roligt, säger Linnéa Åsberg, Jonatan Herrmann och Hannah Rämme.
De är här med sina vänner och verkar helt överlyckliga över att få dansa så att golvet brister till gamla goda 70-talsklassiker.
– Vi ska vara här tills de stänger, säger de och Jonatan fyller i: Vi stänger stället ikväll!
Jonatan Herrmann, Linnéa Åsberg, Hannah Rämme, Ida Agnevik var med sina vänner för att rocka loss till danshits, nya som gamla.
Kvällens upplägg är enkelt, men effektivt: från 70-talet görs en musikresa fram till 10-talet. Varje årtionde får en helt egen timme med musik. Ett musikpotpurri som passar de flesta.
Och det är precis det som Valöfestivalen vill vara: en mysig folkfest för alla, både långväga gäster och gamla hederliga Björkforsbor.
När det blivit dags för oss att åka hem möter vi på parkeringen en skara ynglingar i spektakulär utstyrsel. Det är Bonnkappälle som gör sig redo för att äntra scenen och höja feststämningen ytterligare några nivåer.
Musiken följer oss på vår väg hemåt. Men så blir det tyst. Och då bryts förtrollningen.