Huggormen har oftast ett sicksackmönster på ryggen
– Det enkla svaret på den frågan är nej. Att man ser många huggormar just nu beror på att det har varit en kall vår. Ormarna började nästan samtidigt sprida sig från sina övervintringsplatser när värmen plötsligt slog till, säger Mattias Stare som jobbar med vatten och teknik på Länsstyrelsen, men även med en del arter så som reptiler och fladdermöss.
– Det är ungefär lika många huggormar varje år, men anledningen till att man ser många nu i maj är att de behöver äta upp sig efter vintern och efter parningen som varit väldigt påfrestande för dem.
Huggormen förekommer i hela Sverige och är utbredd till och med norr om polcirkeln, men saknas i den allra nordligaste delen av landet. Milda och varma vårar kan den komma fram redan i februari, annars vanligtvis i mars–april. Den föder sina ungar färdigutvecklade i en tunn, genomskinlig hinna som spricker vid födseln, i augusti till september. En hona reproducerar sig endast vartannat år.
– Hur många ungar hon får varierar, men en normal kull ligger på mellan sex och elva ungar, säger Mattias som också poängterar att alla ungarna inte överlever.
Här håller Mattias Stare i en hasselsnok vid en inventering där han hade tillstånd att hantera djuren.
Hur farligt är ett huggormsbett?
– Om man är allergisk mot deras gift så kan det gå snabbt, 30 minuter i värsta fall. Man ska alltid uppsöka sjukhus om man har blivit biten, säger Mattias Stare.
Han vill dock påpeka att huggormar överlag inte är särskilt benägna att bita.
– Det är väldigt kostsamt för dem att producera gift, och i många fall hugger de utan att spruta in gift. Och de hugger ju inte av illvilja, utan i självförsvar.
En huggorm som nyfiket tittade fram när Mattias Stare kom med kameran.
Huggormen är fridlyst enligt svensk lag. Det innebär att man inte får skada eller slå ihjäl den, utom i direkt nödvärn.
Vad ska man göra om man har många huggormar på sin tomt och tycker att det är obehagligt?
– Man får lov att flytta dem. Är man lugn kan man göra det själv, säger Ulrika Larsson som är naturvårdshandläggare på Länsstyrelsen Östergötland.
– Det är viktigt att veta att man bara får flytta dem från sin egen tomtmark. Man får inte flytta dem från andra ställen, lägger Mattias till.
Huggormen kan också vara helsvart, vilket kan göra det svårare att skilja den från snoken. "Men huggormen är mer 'bastant' i kroppen än vad snoken är", berättar Mattias Stare på Länsstyrelsen.
Om man känner sig bekväm med att flytta huggormen själv så ska man börja med att ta på sig gummistövlar.
– Huggormar har faktiskt inte så stora tänder, och gummistövlar ger ungefär 99 procents skydd mot bett, säger Mattias som själv har flyttat ett antal huggormar.
När man har iklätt sig stövlar kan man försiktigt plocka upp ormen med en kratta eller plocktång och lägga den i en hink med lock.
– Man kan också använda sig av ett rör i plexiglas med plugg i ena sidan. De gillar att krypa in där det är varmt och soligt, säger Ulrika.
När man har fångat in ormen kan man flytta den till en plats där den trivs, till exempel ett naturområde. Om man inte klarar av att flytta ormen själv kan man få hjälp, till exempel av reptilföreningen, vänner eller andra som känner sig bekväma med att flytta ormen.
"Den plötsliga värmen gjorde att huggormarna nästan samtidigt sprida sig från sina övervintringsplatser", berättar Mattias Stare som jobbar med vatten och teknik på Länsstyrelsen, men även med en del arter så som reptiler och fladdermöss.
Huggormen undviker tät skog då den är beroende av platser med hög solinstrålning. Födan består framför allt av smågnagare, men den kan även äta ödlor, grodor och fågelungar
Hur blir man av med ormar i trädgården?
– Man får se till att göra det ogästvänligt genom att till exempel inte låta gräset växa högt, säger Ulrika.
– Dessutom är de bara temporära gäster, det får man tänka på. De stannar för att äta upp sig, sedan vill de dra sig undan. Men ju mer bråte man har i sin trädgård, som rishögar och vedträn, desto mer gömställen finns det för ormarna, lägger Mattias till.
Hasselsnoken kan vid hastig anblick förväxlas med huggorm, men ryggens två längsgående mörka fläckrader eller band är tillsammans med den runda pupillen, den släta fjällstrukturen och den jämförelsevis slanka kroppsformen karakteristiska för hasselsnoken.
I Sverige finns tre arter ormar: vanlig snok, hasselsnok och huggorm. En fjärde art, kopparödlan (även kallad kopparorm), är ingen orm utan en ödla med tillbakabildade ben.
Hur ser man skillnad på en snok och huggorm?
– Vanligtvis har huggormen ett sicksackmönster längs ryggen. Det har inte snokar. Men huggormar kan också vara svarta, och då är det svårare att se skillnad, säger Mattias.
Till skillnad från huggormen har snoken runda pupiller. "Pepparkornsögon, kan man säga", säger Mattias Stare.
Huggormen har dock en vertikal pupill medan snoken har en rund. Snoken har ofta gula/orangea fläckar vid sidan av nacken. Huggormen har också en mer bastant kroppsform jämfört med snoken som är slankare och längre.
– Det är viktigt att lära sig att se skillnaden eftersom man inte får flytta på snokar som också är fridlysta, säger Ulrika.
Vår tredje svenska orm, hasselsnoken, kan också förväxlas med huggorm. Hasselsnoken är strikt fridlyst i hela EU.
"Hasselsnok upptäcktes bland annat i Söderköping i samband med dragningen av E22:an", berättar Ulrika Larsson på Länsstyrelsen. "Hasselsnok förväxlas ofta med huggorm och slås ihjäl på grund av detta. Hasselsnoken äter bland annat andra huggormar och är strikt skyddad art", berättar Mattias Stare. Hasselsnoken har en rund pupill omgärdad av en brunaktig iris. En mörkbrun linje löper längs huvudets sida ungefär från näsöppningen, genom ögat och till nacken eller en bit bakåt. På hjässan finns en mörkbrun teckning som blir bredare baktill, och ibland flyter samman med ryggens mönster. Man bör rapportera in alla fynd av den strikt fridlysta ormen till Artportalen.
– Det innebär att även deras livsmiljö är fridlyst, säger Ulrika och berättar att det finns spridda fynd av hasselsnok i Kinda.