– Jo, det räknar jag med att man kan.
Per Zackrisson, rutinerad byggnadsvårdare med 1800-talets byggnadsteknik och industriell teknik, som specialitet, låter övertygande. Han är kallad till Bersbo av nya föreningen Bersbo Koppargruvor för att besiktiga gruvlaven och för att ge svar om det ens är möjligt att rädda den till eftervärlden.
– Hörnstolparna som står mot berget är allvarligt rötskadade i nederkant. Och fasadspånet är det dags att byta, säger han efter att ha åkt skylift uppför väggarna och in i schaktet.
Taket som tidvis varit täckt med presenning är också rötskadat. Fönstren gapar tomma på glas.
Men stommarna inne i laven är intakta. Hissen som förde gruvarbetare ner i schaktet hänger kvar, om än illa åtgången.
Längre ner i det vattenfyllda gruvhålet ligger flera konstruktioner. Rostiga, men värda att återbörda till gruvlaven.
Laven som byggdes 1901–1902 står som lutad mot berget. Inklämd mellan växande skog i en sluttning. Anlagd, i ett av de sista försöken att utvinna mer koppar i Bersbo, där det fanns kopparmalm under jord att hämta.
Arkitekten Carl Westman, känd som upphovsman till Karolinska sjukhuset och rådhuset i Stockholm samt till egnahem i Åtvidaberg, ritade laven på uppdrag av baron TheodorAdelswärd.
– Den är maffig och klart arkitektoniskt intressant. Gruvlavar är överhuvudtaget ovanliga idag. De byggdes för att hålla under kanske 30 år, så länge som gruvan var i drift, säger Per Zackrisson.
18 meter hög på ena sidan är den som ett flera våningar högt hyreshus. Om det svindlar när man tittar uppåt väggarna mot lavens topp, så svindlar tanken av djupet under laven.
387 meter. Eller 368? Minst 350? Buden varierar.
Ylva Righard, Karin Lönberg och Carin Jarhall som utgör styrelsen för Bersbo Koppargruvor svävar på djupet. Men inte på ambitionerna.
Tillsammans med andra parter; BaronietAdelswärd, som äger marken och laven samt Åtvidabergs kommun, vill de renovera och säkerställa att laven kommer stå åtskilliga hundra år.
– Inte bara som ett monument över gruvdriften. Vi vill att den ska ha någon kulturell funktion och vara till nytta, säger Carina Jarhall och fortsätter:
– Café? Konst? Ja, något levande som kan locka andra än de som bara är intresserade av byggnaden. Vi är öppna för förslag.
Föreningen Bersbo Koppargruvor sätter laven i ett större sammanhang. De vill upplysa om Östergötlands för många okända bergslag och om Bersbo gruvsamhälle. Till det utveckla turismen i området.
– Det finns en så intressant historia och natur här, säger Carina Jarhall.
Hon bor själv i den gamla lärarbostaden i Bersbo och förklarar en del av intresset för gamla byggnader med att hon är utbildad byggnadsvårdare och fönsterhantverkare.
– Bygden behöver också mer liv och rörelse.
Ylva Righard bor också i Bersbo, i arbetarhus nummer 15. Hon köpte den gamla arbetarebostaden för tre år sedan.
– Jag har iallafall räddat ett hus här undan förfall. Under tiden har jag blivit engagerad i Bersbo.
Karin Lönnberg är den enda av de tre i styrelsen som har sina rötter i Bersbo.
– Jag har släktband på mammas sida här. De första kom hit i slutet av 1700-talet och blev kvar till början av 1900-talet.
Hon värnar om att bevara spåren av de människor som bott och verkat i Bersbo genom århundraden. Hennes anfäder gjorde tjänst som gruvfogde, gruvarbetare och smeder.
– De måste haft en trygghet här eftersom de stannade så länge. De måste haft det ganska bra. Det fanns skola för barnen och arbete för dem så småningom.
Men några lämnade Bersbo för Amerika. Deras ättlingar har ett stort intresse för Bersbo.
– Vi har kontakt. Det ger vidare perspektiv på arbetet att bevara. Många har sina rotsystem här.
Stadigt som rotsystem står en väldig grävmaskin vid gruvschaktet. Jimmy Nilsson från Värna Gräv och Maskin styr skyliften som är förankrad i grävmaskinen.
Per Zackrisson fotograferar från skyliften och dokumenterar. Hemma vid skrivbordet ska han göra en översiktlig åtgärdsplan.
Med en sådan följer ekonomi.
– Det får vi ta ställning till med övriga intressenter senare. Det finns medel att söka i alla fall, men det kräver också en egeninsats och att bygden ställer upp, säger Carina Jarhall.
Karin Lönnberg har visioner om att Bersbo kan blomma upp igen. Inte som kopparproducent, utan för turism.
– Bersbo kan vara en del av Åtvidabergs framtid. Den finns en enorm utvecklingspotential här.