Birgit Sparre började tura på Åsunden 2012, det blev en halv säsong det året. Leif Eriksson har slitit hårt med båten.
– Hon är ju en gammal mahognybåt från 1946, så det är klart att det blivit mycket arbete, säger Leif som strax före 8 på måndagsmorgonen skulle titta till båten, som ligger nära bostaden.
– Jag fick panikkänslor när jag såg vad som höll på att hända, hur hon snabbt sjönk. Jag försökte slå sönder en ruta och ta mig in, men det var kört.
Snabbt trängde vattnet in och nu står Birgit Sparre på botten. Djupet är ungefär två meter.
Mahognybåten sjösattes den 5 maj och skulle ha börjat tura kommande helg. Den har pumpar som går hela tiden, i synnerhet när hon just lagts i och ska bli tät.
– Jag har tittat till henne två gånger per dag sedan hon sjösattes och allt har fungerat bra, säger Leif Eriksson.
Han tror att det är en pump som gett sig. Men det får försäkringsbolaget utröna, personal från Stockholm är på väg ner och anländer strax efter lunch.
Vintern har varit full med båtarbete.
– Vi har slipat, målat, bytt bränsletank och servat motorn. Vi har investerat både mycket tid och pengar.
Det tar lång tid att bygga upp besöksfrekvensen på en ny turbåt. När Corren pratar med Leif Eriksson är han bedrövad. Så mycket arbete, och pengar, till spillo.
– Det är ytterst tveksamt om vi orkar ladda om. Den här säsongen är hur som helst körd, hela inredningen är förstörd. Men det kanske finns någon hugad spekulant som vill köpa henne?