Inget lätt beslut att ta. Men nu finns det inga tvivel längre, bildmakare Ulla Nerman känner att det är dags att ta ny riktning i livet. "Jag är som en gammal oceanångare. När jag väl ändrat riktning är det bara rakt fram som gäller".
Generationer har passerat stationsbyggnaden i Kimstad. Antingen som resenärer i nära ett århundrade eller som vänner till bildkonstnär Ulla Nerman och musikern Sverker Ydén.
En skylt utanför stationshuset talar om att fastigheten, där paret bott i 32 år, är till salu.
– Jag har älskat det här huset och trodde att jag aldrig skulle kunna flytta ifrån det. Men nu är det dags, det känns skönt att ha fattat beslutet, säger Ulla Nerman.
Byggnaden är en av SJ-arkitekten Adolf Wilhelm Edelsvärds tio olika stationsvarianter. För Kimstad blev det "Habomodellen" och uppfördes 1886 - hus som blev en bild av en ny tid när stambanorna växte fram i Sverige.
Väntsalen, pyder ingången till mannen Sverker Ydéns musikstudio.
Familjen flyttade in i stationshuset 1991, först som hyresgäster, innan de 2003 köpte fastigheten av Jernhusen. Huset användes av SJ fram till 1994 där en tågklarerare jobbade på nedervåningen.
Ullas konstverk och saker i ateljén är det som fångar ögat först. Men blicken fastnar också på interiören.
– De satte upp en vägg för att skärma av här mellan den platsen och min ateljé. Men det mesta från stationstiden är kvar än idag. Några av träbänkarna från väntsalen finns uppe på vinden, berättar Ulla Nerman när hon guidar runt.
Mycket finns kvar och är original nere i ateljén som är den ridigare väntsalen på järnvägsstationen.
Biljettluckan, det öppningsbara skåpet in till res- och hittegods finns också kvar av originalinteriören. Till och med kärleksklotter från 1970-talet på toalettdörren.
Sparsamhet och statliga instruktioner, finns kvar bakom skåpsdörren nere i ateljén.
– Varenda växling och lönerapport fanns antecknat i blyerts. Sida upp och sida ned i anteckningsböcker som fanns kvar. Det gick inte att spara, utan det är sådant vi har lämnat vidare till tåg- och olika hembygdsföreningar att ta hand om, berättar hon och öppnar en skåpsdörr med instruktionen "Var aktsam med verkets blanketter!".
Ulla Nerman och Sverker Ydén växte snabbt in i samhället och blev en del den progressiva kulturen kring Skärblacka, Kimstad, Vånga och Norsholm. Sverker var en av grundarna till Blacka musik som spelade i Norsholms Befrielsefront. När de egna barnen växte upp var engagemanget stort i Norsholms Ungdomscirkus och Ulla fick jobb på Mosstorpsskolan som bildlärare.
Ulla Nermans farfar var journalist och skrev en kritisk artikel om nazismen i oktober 1939. "Hitlers helvetesmaskiner". Tre månaders fängelse på Långholmen innebar den publiceringen. "Det är helt otroligt läskigt nu också", säger bildmakerskan.
– Vi hade med oss reggaen när vi båda flyttade hit från Stockholm. På en lektion satte jag på en kassettbandspelare. Kalle Bahmedlemmarna gick i sjuan då. Allting har växt ihop och på något sätt berikar det varandra här ute, säger Ulla Nerman.
Det blev ett helt yrkesliv som bildlärare.
– Blir man inte insläppt på en bygd då kan man inte stanna. Så är det bara. Men när man känner att man blir det är det helt fantastiskt. De här 45 åren jag bott här har varit underbara, säger Ulla Nerman.
Ulla Nerman med bröllopsklänning från 1970-talet. "Det fanns knappt några från den tiden. Vi är alla barn av vår tid", säger hon.
Trädgården har tömts på massor av konst för att passa in i mäklarbildernas strama presentation. Ett vindsplan fyllt med kläder från pjäser och föreställningar har skänkts till Norrköpings Ungdomscirkus för att användas på nytt.
– Jag har sytt så mycket och så får man grejer. Efter 30 år har man hur mycket som helst. Skapandet är det som drivit mig, säger Ulla.
Biljettluckan finns som en del av sångbåset i musikstudion där mycket av Blacka musik sjungits in.
Nu ska paret som nyligen passerat 70 år flytta till ett sommarhus i Stockholms skärgård som varit i Ullas släkt i tre generationer. Försäljningen av stationshuset får ta den tid det tar.
Kimstad stationshus byggt 1886, fotograferat i samband med elektrifieringen någonstans mellan 1932-1944.
– Det har gått att använda till allt, det har varit fantastiskt för oss. När rätt köpare kommer blir det sålt, men det måste vara rätt person, säger Ulla Nerman.